Behöver inte stångas längre

Nu har jag en separat skärm och en separat klaviatur på köksbordet – det enda jag inte har är en fungerande mus. Måste alltså komma ihåg att använda plattan på laptopen när jag vill flytta markören. Skönt med en större skräm, trevligt med en annan klaviatur.

Så till den eviga frågan – vad skriva? Min vän talade om för mig för en stund sedan att 1. Ostronen (till lägre pris) var slut och själv hade han nog ätit lite väl många på sistone, 2. I morgon är det ”modersmålets dag” – och det trodde han jag skulle tycka vore kul att skriva om. Han blev lätt besviken när jag inte tände på idén. Är trött på alla dessa dagar, var kommer de ifrån? Vem hittar på dem? Kan jag hitta på ”nötväckans dag” t ex och få gehör någonstans för det?

Det blåser och drar kallt i huset. Tvättade fönstren på insidan i sovrummet idag, och skyllde på vinden att jag lät bli att tvätta på utsidan.

Känner mig deprimerat lätt förkyld, nyser och fryser. Ser inte fram emot en ensam helg, med hundpromenader i leran här utanför. Vill ha vår, och det är någon sorts vår i alla diken, vattnet porlar och svämmar över. Åns vattenfall forsar verkligen så det hörs, så att jag hör det. Vedboden börjar bli rymligare allt eftersom jag eldar. Snön på gräsmattan är helt borta, liksom på altanen. Nu får hunden ”tvätta” tassarna i gräset i stället för i snö innan han får komma in. Jag har slutat tvätta trasmattorna när det bara är några hundspår på dem. Det blir flera.

Jag slipper stångas med fåret och hennes unga bagge längre, de har hämtats härifrån. Har inte fördjupat mig i deras vidare öden, men är tacksam för att de är borta. Min hund var lite väl intresserad, och de var för dumma för att ge sig iväg när jag försökte sjasa bort dem. Grisen är kvar, bor i stallet och syns ibland utanför stallet nu när det inte är någon snö kvar. Var stallkatten är vet jag inte, har inte sett den på några veckor. Minsann verkar inte heller ha träffat på den på länge.

Det här tramset är ord i stället för det jag känner just nu – trött ledsnad för att min vän inte kommer hit, trött på mig som inte kan säga det till honom, trött på honom som inte kan säga att han inte vill.2014-03-27 07.45.36

Den som tittar noga ser fasantuppen på berget.

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Behöver inte stångas längre

  1. miatankar skriver:

    Jag ser fasantuppen!

    Mina fönster vara putsade för länge sedan! Men skyller på vädret! Det får bli nästa gång jag är hemma, för nu är jag snart för en ny period i vårt grannland… Hoppas din ledsenhetskänsla snart förändras till något piggare och gladare…

  2. beskrivarblogg skriver:

    Tack för läsning Mia – ha det gott hos grannarna!

  3. bergalott skriver:

    Du skriver ”trött ledsnad för att min vän inte kommer hit, trött på mig som inte kan säga det till honom, trött på honom som inte kan säga att han inte vill.”
    Jag har uuuuungefär fast tvärtom eller vad man kan säga….
    Är trött på att ursäkta och skylla på annat, för att jag inte vill komma, och vad L anbelangar så v-e-t jag att han inte vill. Han trivs ju inte i stan 😉

    Men det är underligt… det gick att komma igenom den helgen som var… också.

    Du… jag har en uppstoppad fasan… moihihihihii…

    KraaaaaaaaaaaaaamM.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s