Du fattas här

Sothönsen är här och simmar tvärs över den lilla badviken i den lilla sjön. Längre ut ligger en kniphanne och är vacker, var honan är vet jag inte. Och två svanar far trumpetande längs stranden mitt emot. Allihop har jag sett alla tidigare år jag varit här. Snart kommer sothönan att simma med sina ungar på ryggen och omkring sig. Men du fattas, Rod.

Huset är annorlunda, din hustru är inte här just nu, men er hund och jag är här. Jag insåg inte att också jag skulle känna så starkt att du inte är här och aldrig mera kommer att vara här. Ingen av oss kan ännu omfatta och förstå att det är så. Var och en av dina kära och käraste kämpar med sin saknad. Försöker begripa hur och varför de ska fortsätta leva – och jag som finns i marginalen av den här livshistorien vet att det går att leva vidare, också när det värsta har hänt. Men det är ingen tröst för någon. Inte för mig heller.DSC00911

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s