Hon försöker läsa James Joyce´s Odysseus, men ger upp när hon bläddrat i boken och konstaterat att de sista sidorna bara är ord staplade på varandra utan nya stycken eller avbrott. Så hon kommer att fortsätta sväva i ovisshet om Stephen Dedalus´ och Bloom´s öden.
Därefter plockar hon ut Proux´ Postcards ur bokhyllan, men även den läggs åt sidan på grund av för liten grad, 10 punkter klarar hon inte att läsa ens med brillorna på. En vacker liten bok annars. Hon får botanisera vidare, för ögonblicket är bokläsarlusten liten.
Kallt, grått, regn. Tre ord som sammanfattar dagens väder. Som gjort för melankoliska tankar tyckte någon på Facebook. Sant. Vid hennes fötter ligger Rösti, sonens hund. I morgon ska de åka till veterinären, det är dags för hunden att sluta sitt liv efter nära fjorton år. Grannfrun kom in en vända innan hon åkte hem till sitt, för att säga adjö. Och sonens dotter är här, följer med till djurkliniken.
Häromdagen var det ett år sedan hans husse dog, nu är det Röstis tur att avsluta sitt fjortonåriga liv. Rösti har gjort det här året uthärdligt, han har tvingat ut mig på promenader när jag inte ville gå ur sängen, han har krävt mat och klappar och borstning och städning efter alla hundhår och inköp av hundmat och allt som hör ett 
hundliv till. Jag är tacksam mot livet och döden som gav oss det här året. I morgon tar det slut.
Oj vad sorgligt och tråkigt att ta farväl av sin trogne vän. Känner med dig. 😢 . Jag läser allt du skriver o är både rörd och berörd. Kram Margareta
Ja Viveka – det är sorgligt, du vet ju – men vi vet också att det är så här det är att ha hund eller katt, eller kära människor…
Ge Rösti en sista kram från mig också! Sorgligt, men han har haft det goda i sitt liv. Kram till dig också min fina storasyster!
Käraste lillasyster – vi kramar honom, snart åker vi in.
Bedrövad är jag över det som är på gång. Ett år i tacksamhet till en vän som kunnat trösta och ge dig lite (t)ro. Hur ska det nu bli? Bävar inför de känslor som genomsyrar din tillvaro. Käraste Margareta… vad kan jag göra för att underlätta?
Kära vännen min – det du kan göra gör du redan, du finns här för mig och delar mina känslor, vare sig de är upp eller ner… Rösti har det bra nu, de sista två veckorna syntes det att han behövde få komma till ro. Det gick bra hos veterinären, Mats dotter och jag var där och vi klappade honom och pratade med honom och han somnade så fint. Kram på dig, hoppas ni mår bra allihop!