Hur går det till?

Skriva? Hur gör man, var hittar alla författare sina idéer, hur får de ihop det? Mängder av böcker kommer bevisligen ut varje dag även i det här landet. En del säljs, andra just inte, men de är böcker. Någon har skrivit en massa ord, beskrivit och gestaltat, kanske gjort kapitelrubriker eller åtminstone kapitelindelning, byggt in någon sorts konflikt och så avslutat det hela. Hur gör de?

Nätet är fullt av tips och råd om hur det går till. Många är läsvärda, men inte får de mig att skriva min bok. Jag har en låååång lista på bokmärkta tips (som jag i och för sig tröttnat på att kolla), jag har böcker om skrivande på längden och tvären i min lilla bokhylla i köket (nära skrivplatsen i hopp om inspiration, överförd på något magiskt sätt). So far not.

034

Jag vet att jag är odisciplinerad, att jag tröttnar fort om inte det jag gör rullar på utan krångel – oavsett vad det handlar om – jag låter min uppmärksamhet fladdra hit och dit, backar och korrigerar om jag skriver fel, går inte upp tidigt om morgnarna för att skriva, har inte hittat någon rutin eller inte letat efter den. Jag låter omständigheter bestämma vad jag gör, och skrivandet kommer inte på första plats. Mitt val till syvende och sidst, jag vet. (Här kollar jag Wikipedia att jag faktiskt stavar rätt, och är man noga ska det stavas som jag gjort; det är en ”danism”, en som överlevt Gustav Vasas språkstädning; betyder ”det sjunde och sista” – varför vet jag inte.)

Ovanstående är ett bra exempel på min brist på fokus och koncentration, jag låter mig gärna distraheras. Särskilt när jag inte vet riktigt vad jag håller på med, som nu.

Fd maken tittar på TV med hörlurar, jag har tagit ur mina hörapparater och katten ligger på en stol och sover. Dörren är öppen till en sval sommarkväll, ännu utan regn. Dagens kantarellskörd är förvälld och väntar på morgondagens middag. Idag åt vi krabba för första gången i höst, god men lite väl blöt för min smak, irländsk vakuumpackad. De var bättre förr, de också. I morgon ska jag leta på en bärplockare (grannen?) och få mig lite blåbär, skogen dignar av dem och jag orkar inte sitta och handplocka längre.

Försökte läsa Kate Atkinson´s ”Life after Life…” tidigare idag. Den bokens eventuella storhet begriper jag mig inte på, orkade bara några sidor. Retur till mitt utmärkta bibliotek i Norrtälje nästa gång jag åker hem till mitt. På måndag får bibblan här i byn (Djurö) ett besök, öppet tre dagar i veckan sommartid. Jag är glad så länge inte någon politiker får för sig att inskränka ytterligare på bibliotekens verksamhet. Såg att regeringen planerar att reglera sk crowd-funding – undrar hur den regleringen skulle se ut och varför i all världen det bedöms som ett viktigt projekt!? Det borde finnas viktigare saker att ägna sig åt som politiker i Sverige idag.

Apropå att skriva böcker – eller kanske inte?

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s