Nu vet jag varför Margareta Ekström tystnade, en stroke. Google berättade.

Läste hennes tunna lilla bok ”Kvinnan som reste med Montaigne” och bodde på slott och delgav läsaren utdrag ur sin dagbok samtidigt som hon skrev boken (Bonniers 1981). Kvällslektyr som påminde mig om att författarinnan verkade ha försvunnit. Nu ska jag också läsa dottern Johannas bok om uppväxten med två författande föräldrar, där yta och fasad tycks viktigare än problemhantering och kärlek. Mamman, ME, kan inte längre ge sin syn på dotterns bok och pappan, Per Wästberg, sade sig i någon intervju beundra dotterns formuleringsförmåga.

Sjukdom, sorg och elände drabbar urskillningslöst.

En liten näbbmus och en liten sork drabbades av husets katt i natt. De låg i ett hörn av köket, tack och lov inte ätna på. Bara att bära ut till soptunnan… Stolt katt tittade på mig, blinkade och somnade om på sin kudde på köksbordet.