Ett år och tre månader

Jag har tagit bort ditt telefonnummer. Du kan ändå inte svara, eller ringa.

Rensade ogräs på din grav häromdagen. Du ser så ensam ut, bland alla olika stenar på kyrkogården. Ändå är det fint att stanna där en stund och prata med dig. Hälsa på dig, svälja gråten, eller låta tårarna rinna. Renfanan lyser i dikena nu, det är redan den andra hösten utan dig. Din dotter fyller år på lördag, det vet du ju. Hon saknar dig också, men du är med henne i hennes nya lägenhet. Bilden som stod på din kista står nu i hennes fönster. Du är fin.

Fortfarande kan jag inte prata om dig utan att börja gråta. Kanske är det så att den där krampen i halsen aldrig försvinner. Ändå finns det mycket gott att tänka på, när du dyker upp i mitt huvud. Mycket fint att minnas, och också en förvissning om att du har det bra nu, bättre än i det som var ditt liv de sista åren. Före olyckan.

Ett år och tre månader, den 12 maj – kanske var det siffrorna som fick mig att skriva om dig idag. Den 12 augusti.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ett år och tre månader

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s