Fd maken svimmade idag, föll ihop inomhus som tur var. Och kom igen efter någon minut. Vi har bestämt oss för att det handlar om en medicin som kan ge den här biverkningen. Han får tala med sin läkare på måndag för att se om han verkligen måste ta medicinen, eller om det finns alternativ.

Han har återfått ansiktsfärgen, och är mera sig lika nu. Men visst blev vi rädda, båda två. En påminnelse om hur bräckligt allt är, hur lätt livet kan förändras. Detta får mig t ex att fundera på om det är möjligt för honom att vara ensam ens en eller två dagar när jag åker hem till mitt… Vi får se.

Minsann (katt) har varit mest osynlig sedan vi fick hund i huset. Sascha vars matte är i Norge över helgen har flyttat in och är väldigt fin och trevlig. Sover i min säng om nätterna, äter och tycks trivas. Minsann håller sig borta, kommer in en vända på kvällen när Sascha och jag dragit oss tillbaka. När vi inte längre har hunden här kommer katten igen.

Vädret? Tja, nyss kom en liten skruttig skur och nu försöker solen ta sig fram igen. Runt 16-17 grader, lätt vind. Lördag 5 september 2015.