Brianna McGiggle behöver återuppstå. Hon är min pseudonym för att skriva romantiska romaner. Jag fick namnet via Facebook och något ”test” där, tror jag – det är ganska länge sedan. Strax därefter lade hon sig till ro i min dator. Idag stack hon upp huvudet. Hon vill visst något.
”Katten sover hoprullad på en stol. Ibland, just nu till exempel, önskar hon att hon kunde rulla ihop sig så där perfekt graciöst och sova. Hela långa dagen, lyfta ett ögonlock någon gång när det hörs något i närheten, annars bara sova.
Hon vill inte ta itu med den här nya dagen, vill inte fundera ut vad de ska äta till middag, har ingen lust att ens inbilla sig att någonting roligt kommer att inträffa just idag. Varför skulle det göra det? Igår var inte rolig, inte i förrgår heller. Och inte så långt tillbaka hon ids tänka. Att det säkert beror mycket på henne själv tror hon sig veta. Hon gör inget åt det.”
”Go to the limits of your longing” lär Rilke ha sagt, fast på tyska förstås. Längtan heter Sehnsucht om hon inte minns fel. Ett vackert ord, hur skulle orden låta översatta till svenska? Närma dig gränserna för din längtan? Hitta din längtans gränser? Gå dit där din längtans gränser finns? Gå tills din längtan upphör? ”The limits of your longing” är antagligen vackrare än jag förstår.
Rilke talar om Gud också i samma dikt, men de orden blir inte mina. Bara den här raden.
Det första stycket på den här sidan skulle kunna vara en baksidestext till min egen bok. Den jag skriver varje gång jag skriver något, den som tar om och berättar samma saker igen, den som aldrig blir någon bok. Bara småskvättar av ord.
Det andra stycket, om Rilke, är min längtan – den är också ständigt närvarande. Som livsluft kan längtan vara förödande, och hindra närvaro i det dagliga livet. Särskilt som det tycks vara inbyggt i min längtan att den aldrig förmår känna sig uppfylld, aldrig har fått mig att närma mig den där gränsen som Rilke skrev om. Jag bara längtar.
Inget av textstyckena är varken roligt eller romantiskt. Brianna gömde sig medan jag gjorde en äppelkaka och for till byn och köpte vaniljsås.

Hoppas Brianna kommer tillbaka från byn med vaniljsåsen, så att du kan fortsätta din berättelse. Bra idé att det är någon annan som skriver åt en. Det lossnar en hel del då!
GillaGilla
Vi får väl se vad/om något som lossnar – ha det gott själv, uppskattar dina blogginlägg även när jag inte talar om det!
GillaGilla