Sängen bredvid hennes är alltid nybäddad och tom. Hennes böcker ligger där tills hon läser någon en stund innan hon somnar. Katten föredrar hennes säng, inte den tomma. Ibland tänker hon att ingen någonsin kommer att ligga där igen.

Kan man fylla ”ingen” med önskade egenskaper? Nej, det blir självnegerande – ”ingen är glad”.

”Någon” fungerar bättre – ”någon älskar mig, någon finns i min närhet, någon tycker om att prata om allvarliga saker med mig, någon kan vara tyst långa stunder med mig, någon smeker mig, någon håller min hand”. Fast just nu är det ingen som regerar, ingen som står för allt det där trevliga jag nyss skrev. Ingen.

Att byta ut någon mot ingen handlar bland annat om att bryta vanor. Tänka på sig själv, bokstavligt. Ibland tämligen enkelt, emellanåt svårare, och oftast tråkigare. Mindre frustrerande många gånger. Och tomt i sängen som sagt.

I mitt huvud sjunger Tove Janssons och Erna Tauros ”Höstvisa” som jag hörde senast på begravning i fredags, ”Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut”. Skynda att älska kräver någon att älska. Att älska ingen går inte. Å andra sidan vet jag inte längre vad älska innebär. Jag älskar mina vuxna barn och barnbarn, älskar mina systrar, min fd man, min bästa vän. Även den man som inte längre är min älskade.

Jag vill älska någon igen. Älskas av någon.