Väckarklocka åker till London

Agnes har just stoppat in Elin Wägners ”Väckarklocka” i en postpåse och klistrat på extra porto. Boken skulle resa till London, till en svensk kvinna där. Nött, välläst och fortfarande läsvärd. Med lite fantasi kunde det gälla även kvinnor som är ”äldre”. Hon gillar inte uttryck som 70+, kvinnor i en viss ålder (amerikanism?) och andra omskrivningar. Gillar inte heller att buntas ihop som ”äldre”, men faktum kvarstår. Hon är äldre, liksom alla andra är hon åtminstone äldre idag än igår.

Idag har hon morrat över att dammsugaren är så tung numera. Hon vet att det inte handlar om att påsen är full. Det är hennes ork som falnat. Hon minns när svärmor första gången bad om hjälp att bädda sängen med rena lakan ”för det var så jobbigt att göra själv”. Hon minns inte längre hur gammal svärmor var då. Där är hon inte riktigt ännu, om så enbart beroende på vilja. Och hon kan fortfarande själv klippa sina tånaglar.

Hon har dammsugit, och rensat borsten från alla hennes långa hårstrån. De är överallt, hon kan inte längre skylla på hunden som varit död nu i fyra månader. Och katten har enbart korta svarta hår. Hon saknar hunden, som fick ut henne varje dag flera gånger. Han blev aldrig hennes hund efter sonens död, visste vem han hört ihop med. Men han fann sig, det dryga år han hade kvar.

När hon sneglar på klockan ovanför köksdörren är den bara tjugo i sex, på eftermiddagen. En lång dag. I vardagsrummet står torkställningen med alla nu rena örngott och handdukar. Ett fläktelement försöker värma upp rummet för snabbare torkning, som egentligen inte spelar någon roll. Hon har örngott och handdukar så det räcker, från alla möjliga hem. Nästan varje morgon byter hon örngott, eftersom hon numera ser påtagliga bevis för att hon dreglar när hon sover. En relativt ny erfarenhet av att bli gammal. Skönt med tvättmaskin, hon skänker tidigare generationer av tvättande kvinnor en medlidsam tanke.

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Väckarklocka åker till London

  1. bergalott skriver:

    Härliga Margareta vad du berättar bra. ”åtminstone äldre idag än igår” 🙂 Håller med om att det infinner sig gnöliga tankar lite då och då. Fast jag är fotvårdare och har grejerna kvar, så är det faktiskt väldigt långt ner till fötterna. Ett konstaterande för någon timme sedan när jag drog av mig strumporna och det liksom ”låter” om hälkanten. Men jag tänker: det får va tills i morgon, fast jag vet att jag är yngre idag än i morgon.
    Petitess i sammanhanget för vi slapp iaf gå ner till ån eller sjön och byka och slå med klappträ runt isvakarna. Drömlandet Sverige då landet var äldre än idag. Nu ska jag blogga lite om denna dära boken jag fick hem idag.
    Förrestän så begriper jag inte varför det bara är en pyttesmal remsa att skriva på när jag skriver nu. Syns ju bara en rad i taget.
    Gonatt och sov gott på rena kuddvaret 🙂

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Ha ha ha, kul det där med att byta örngott! Har jag inte tänkt på. Måste kolla…..

  3. Det är inget kul med att bli äldre. Samtidigt är alternativet inte mer lockande.
    Jag önskar dig en God Jul och ett Gott Nytt År. Kram Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s