Regnvåta fönster

Idag tvärvände Minsann i dörren. Hon gick inte ut, ligger nu på sängen och sneglar mot fönstret. Snön viner i vinden. Av outgrundlig anledning borstade Agnes bilen i morse, nu blir den väl täckt av ett ispansar när det blöta fryser.

Hon konstaterar att hon glömt sätta tillbaka brandvarnaren i kökstaket. Den är lite väl känslig för matos och vedspiseldande, men borde naturligtvis sättas dit igen. För att göra det måste hon hämta stegen. Det känns alltför motigt just nu. Dessutom tänker hon steka fläsk till blodpuddingen senare idag. Brandvarnaren får vänta. Inga ljus tända för ögonblicket, men det är så grått ute att de faktiskt behövs redan när klockan bara är tolv.

Agnes läser diverse tips om skrivande, senast om tidsplanering, kapitelhantering, dramatiska kurvor, foreshadowing – och om just det här läsandet som prokrastinering. Läsa i stället för att skriva. Det känner hon väl igen.

Snöandet verkar mera regn än snö just nu. Fönsterrutorna är randiga av vatten. Det drar där hon sitter. Hon flyttar dator och sladdar så att hon kommer lite närmare spisen, och får en annan utsikt på köpet. Snön har halkat ner från taket på det stora magasinet längre bort efter vägen.

En sida ska hon skriva varje dag. Det har hon bestämt sig för. Just idag går det mycket trögt. Att titta på våta fönsterrutor hjälper inte. Småfåglarna hukar någonstans, de är i alla fall inte här och äter vare sig frön eller talgbollar. Däremot väntar många (40?) änder på att någon ska hälla ut mat vid åkanten. Änderna är inte i vattnet utan sitter i drivor längs ån, nära det ordinarie matstället.

Just nu åker gårdsförvaltaren förbi med traktorn, hämtar ännu en skopa grus och åker tillbaka. Var allt gruset tippas vet hon inte, hon har bara sett att någon sorts verksamhet pågår bakom det hon kallar magasinet. Blir hon tillräckligt nyfiken får hon ta en liten promenad bortöver och kolla. Inte idag dock, hon tänker bara halka ner till vedboden senare i eftermiddag och fylla vedkorgen. Igen.

Blodpudding till middag? Känns inte lockande, hon kan tärna fläskskivorna och göra tunna fläskpannkakor i stället. Hemlagad lingonsylt till. Blodpuddingen får åka in i frysen.

Och askhinken borde tömmas, men hon ser inte fram emot att pulsa i snön bort till andra änden av tomten, nerför en liten backe till brännhögen där hon brukar hälla askan. Den här gången kanske hon ska ta den till komposten bredvid vedboden i stället. Det borde vara riskfritt att hälla den på det snölager som täcker gräs och grenar. Sotaren lärde henne senast han var här att askan glöder i ett par dagar, trots att det inte syns. Hinken kan stå och vänta nedanför trappen till i morgon.

IMG_0365

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Regnvåta fönster

  1. bergalott skriver:

    En katt har mer förstånd än en människa. Minsann vet vad man ska göra. Katterna är de förebilder österlänningarna hade om hur man ska utöva yoga. Det du. Och sen begriper jag inte det där med att läsa om diverse knep och knåp om hur man ska skriva. Är det till någon nytta? För är det inte så att det som är bra skrivet ändå, faller iaf inte expertisen på läppen. Måste man vara expert? Då borde jag lägga ner men det gör jag inte.
    …tidsplanering, kapitelhantering, dramatiska kurvor, foreshadowing…. jag fattar nada, och det står jag för. Kan inte backa tiden och få tillgång på kunskaper som skulle ha varit fundamentala vid min ålder. Men nu blev det inte så och livets skola får räcka.
    Jag tycker du är duktig som skriver och du vet att jag gillar dina dagliga blogginlägg. Ibland halkar jag efter, men det beror på målarfärgen 😀
    Bamsekram ❤

    • beskrivarblogg skriver:

      Bamsekramar till dig också, du som vimsar omkring och halkar efter ibland, beroende på målarfärgen… Inte halkar du vare sig hit eller dit, du både målar och skriver och du är bra – och jag är nyfiken på boken om Hubbo, kul att illustrationerna blir bra, hon är duktig. Alla de där knepen för att skriva kan ju inte jag heller, det är bara något jag håller på med när jag inte får orden ur mig. Någon expert blir jag aldrig, och vill inte heller. Idag fick jag ett par jättefina sockor av ena syrran, vackra är de och varma så nu fryser jag inte om fötterna. Jag har gett mig denpå att få ur mig en sida minst varje dag – och om du orkar så blir jag alltid glad att du läser.
      Ville länka till din sida på FB, men vet inte hur man gör?? Vet du? Kramar som sagt/M

  2. A-Lott skriver:

    Hej igen Agd… förlåt Agnes 😉 Tror att jag kan gå in och bara skriva ditt ”beskrivarblogg.com i Charlotts SKRIVSTUGA, Ska prova mesamma 😀 (men först behöver jag nog rensa lite bland mina blogginlägg på WordPress först för jag ville ju ha den inkognito juuuuuuuuhuuuuuuuuu… 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s