Ingen ro

Den här oron i kroppen och i själen, den som gör att hon inte kan vara lugn i det som är, just nu. Den som vill att hon ska vara annanstans, göra annat, vilja något. Hon försöker djupandas, försöker använda sitt mantra, försöker gå omkring i rummet och hitta vila. Lyckas inte. Hon bestämmer sig för att hon måste titta till vedspisen, och lägger in ett vedträ. Sedan då?

Ett tredje glas vin? Nja, men OK då – hon vrider på boxens kran och häller upp. Hon har avsiktligt tagit fram ett smalt litet och högt vinglas för kvällens vin. Det rymmer inte så mycket, hon vill inte vingla till sängen. Hon har ätit upp det sista av potatisgratängen och tjälknölen, och halva burken med pickles. Den unga flickan i ICA-butiken visste inte vad pickles var, hon fick beskriva och en annan anställd kunde tala om var det stod. De hittade den och nu vet också den flickan vad pickles är. (Fast Felix sort är mest morötter, några få syltlökar och ett par bitar gurka, inte den bästa varianten. Grönsakerna sägs dock vara utvalda.)

Nu då?

Spisen brinner, katten är inne igen, hon har diskat och torkat av diskbänken. Och klockan är bara sex, hon tror det knappt när hon kollar. Sex. Hon har löst vad som förmodligen var samma supersvåra soduko som tidigare idag, läst kvällstidningarna, tittat in på Facebook, insett att hon inte mäktar med flera amerikanska gratisböcker från Amazon. ”Alla” är miljardärer, olyckliga blir lyckliga efter diverse komplikationer, etc. Etc. Eller så är de vampyrer, men de böckerna hamnar i hennes ”bibliotek” av misstag, hon läser dem aldrig.

Hon kanske ska ta en dusch innan hon lägger sig. Utan att tvätta håret som tar ett par timmar att torka.

Varje sida hon skriver rymmer mellan tre och fyra hundra ord. Multiplicerat med 365 på ett år blir vad? Agnes måste hämta kalkylatorn, 145 000 ord ungefär. Efter redigering och städning kan det vara en lagom tjock bok. Hon själv tar aldrig hem en bok från Amazon som är på mindre än 250 sidor. Gillar inte tunna böcker, framför allt inte om de är tunna för att kunna ge anledning till en ”del 2”.

IMG_0363

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ingen ro

  1. bergalott skriver:

    Tycker du får uträttat en hel del. Jag kommer ofrivilligt in på det där med- ranta runt som en äggsjuk höna. Du beskriver ditt inferno av rastlösheten på prick. Tro inte ett ögonblick att du är ensam i fenomenet. Undrar vad det är för fel på oss? hehehehee….

    Och jag som har gjort en så tunn bok. Hur ska det gå? Men illustrationerna tar sin beskärda del så det blir lite underhållning. För attans vad Louise har gjort bra och träffande illusta till min lilla historia om Hubbo. Så har jag fundelerat över varför. Om just det där ämnet som är så tunt. Men någonstans känner jag att det är som att ge någonting tillbaka. Människorna där ute gav mig stor tillfredsställelse när de ställde upp på mina galenskaper. Kanske det som ligger bakom. Jag vet inte. Heller. Vimsar omkring och funderar och får ingenting gjort.
    Kraaaaaaaaaaaaaam

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s