Sol, ljus och tystnad

Solen tog sig upp ovanför altanstaketet och nästan bländade Agnes, där hon satt med tända ljus vid köksfönstret. Ljusen kunde hon blåsa ut, solen fortsatte att locka därute. Idag borde hon ta den där långa promenaden, den som hon inte tagit på länge. Hon har också tänkt åka in till stan, men är lite rädd för en del av vägen genom skogen, där var så halt igår att hon nästan tappade kontrollen över bilen. Hon är lite stolt över att hon agerade rätt, bromsade inte utan gasade lite försiktigt och fick bilen på rätt köl igen.

Hon gick ut en stund i solen, men blåsten fick henne snart in igen. Dessförinnan hade hon språkgranskat ett manus ett par timmar. Författaren är inte ursprungligen svenskspråkig, och korrigeringarna blir många. Ögonen trötta. Nu får både manus och ögon vila för dagen.

 

Det var igår. Idag lyser ingen sol, det regnar och är grått. Grått. Grått. Har handlat, kollat bilen (fuktöverslag kallade verkstan det, gick på garantin), kört försiktigt över isen på vägen både dit och tillbaka. Läst manus igen, som tur är verkar uppdragsgivaren mycket nöjd med mina förslag. Nu har hon tänt ljusen, stoppat in ved i spisen, släppt in en blöt katt som nu ligger på hennes säng.

Dags att läsa Crister Enanders ”Dagar vid Donau”. Han är en författare som kunde få Agnes att känna sig oerhört obildad vad gäller kultur och författare, men inte gör det. Han delar bara med sig av sina erfarenheter och sitt kunnande och det är fascinerande att möta en ungersk författare som Guyla Krúdy till exempel. Agnes har inte hört talas om honom tidigare – och det är både krävande och spännande att läsa Enanders berättelse om honom.

Boken blandar litterära essäer med Enanders personliga texter om vånda inför det som pågår i samhället. Om girighet. Om tystnad som skadar, om tystnad inför våld och rasism och nazism som medverkar till det varken han eller Agnes vill. Om tystnad nu, och tystnad då, när främlingshat och nazism växte sig starkt i Tyskland. Om det som sker här. Nu.

En bok att läsa i dessa tider.

Utgiven på Carlssons förlag, nyss.

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s