Lyktstolpar

Grävandet utanför köksfönstret handlar om lyktstolpar. Ett par har redan kommit upp längre ner efter vägen, och utanför mitt hus blir det två stycken. Antagligen kommer jag inte att gilla att ha en lysande lampa precis utanför ”sovrummet” – men å andra sidan använde jag det rummet som sovrum enbart när mannen min var här. Och det är han ju inte längre.

Idag är en konstig dag. Jag hittar ingen ro. Läser lite i diverse böcker, plockar, diskar, värmer mat och äter, fikar. Ingen ro. Sätter jag mig ner inser jag efter en stund att jag bara sitter och stirrar rakt ut, vill man vara ”snäll” kan man kalla det mediterande. Det är inte någon meditation. Det är bara tomt, ovilligt, utan vilja vare sig hit eller dit. Nu är klockan bara fem på eftermiddagen, och jag letar redan efter sätt att försvinna från världen, sova – inte mera definitivt än så. Men det är för ljust ännu. Om jag inte vore så förbannat effektiv, hade jag kunnat ha tvätt att tvätta, glömma att hänga, komma ihåg att hänga. Då vore jag sysselsatt en stund. Har ingen tvätt.

Jag kan inte förhålla mig vettigt till vetskapen om att du är död. Jag tror inte på det, jag har inte sett dig, har bara hört din son berätta. Ibland får jag för mig att jag missförstått, att du finns där på sjukhuset och undrar varför jag inte kommer till dig. Så tar min fortfarande något rationella hjärna över och säger att jag ska sluta med dumheterna. Du är död. Punkt. Har inte hört någonting från dina söner om begravning. Försöker tänka att de säkert har fullt upp med allt praktiskt. Närstående bevakar Dagens Nyheter till helgen, kanske finns en annons där då. Eller i Svenska Dagbladet? Känner ingen som har den tidningen…

2015-01-15 13.36.54

Späntstickor till vedspisen, du gjorde dem i vintras, nu är de uppeldade men bilden finns kvar. Och minnet av dina skickliga händer.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lyktstolpar

  1. christerhansson skriver:

    I stället för att trycka på gilla som en bekräftelse att jag läst lämnar jag denna kommentar och skänker dig en omsorgsfull tanke.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s