Överallt och ingenstans

Hon vet att hon sitter vid köksbordet och datorn. Men det känns som om hon är långt borta, samtidigt. Huvudet är tomt och trögt, hon får prata högt med sig själv för att få någon ordning på någonting. Ett ögonblick av någon sorts klarhet, så tomt igen. Välsignat tomt.  Hon har ställt sig på en hylla en stund, vid sidan av.

Kaffe kanske hjälper. Hon var nyss ute och tog bort lite växtlighet under fotskrapan vid Snapshot_20121031_1trappan. Avstängdheten var kvar, också när hon drog upp maskrosen och fick med hela roten. Kanske handlar det om kroppens och huvudets automatiska säkerhetssystem, att åstadkomma en konstig sorts vila från det påtagliga livet. Överallt och ingenstans, som du.

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Överallt och ingenstans

  1. esmaralda skriver:

    Att existera eller att leva. Ibland kan man inte göra annat än att existera och låta det ha sin gång tills livet sakta smyger sig på. Kram på dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s