Döden är ingenting

Death Is Nothing At All By Henry Scott-Holland

This poem is often read at funerals. The author, Henry Scott-Holland (1847 – 1918), a priest at St. Paul’s Cathedral of London, did not intend it as a poem, it was actually delivered as part of a sermon in 1910. The sermon, titled, ”Death the King of Terrors” was preached while the body of King Edward VII was lying in state at Westminster.

 

Döden betyder ingenting

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall,
Håll sorgen borta från Din röst.

Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
Utan spår av skuggor.

Låt livet gå vidare med samma innebörd som
tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du
inte längre kan se mig.

Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl.

Engelskt original: Death is nothing at all (Canon Henry Scott-Holland, 1847-1918, Canon of St Paul’s Cathedral) Lästes 1910 vid Edvard VII´s (son till drottning Victoria) bår i Westminster Abbey.

Den får vara din också.

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Döden är ingenting

  1. lenaikista skriver:

    Tack! Den spar jag. Jag läser och tar till mig det du skriver, fastjag inte ofta kommenterar.

    Min man närmar sig 80 och jag fyller snart 70. Vi mår visserligen bra (såvitt vi vet), men nån av oss dör väl antagligen först, statistiskt sett (tyvärr) han. Jag hoppas (och tror) att jag kan ha honom hos mig då, som du och dikten beskriver. Ungefär så har jag med min mamma, men hennes död var inte oväntad, utan mer en sorts lättnad.

    Den enda form av liv efter detta som jag tror på. Och det räcker så.

    Så stort tack för det du skriver. Det ger mycket.

  2. livsglimtar skriver:

    Jag läser och blir som hudlös
    det tar sig in och gör mig rörd
    jag tar ett djupare andetag
    vill inte föras med för långt i sorgen
    som vidrörs i mitt inre
    ensam är du inte ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s