Fritt fall och goda tankar

Årets första dopp i Addarn. Skönt, kom både i och upp. Och jag tar ut datorn på altanen, i skuggan och försöker se vad jag skriver. Inte för att det är viktigt. Killarna här på gården har varit gulliga och klippt resten av gräsmattan (inklusive mandelblom och förgätmigej) – nu kan ingen klaga på att här är oklippt…

I morse drömde jag att jag klev ut på en liten grässlänt, och den gav vika. Jag föll, så länge att jag insåg att jag skulle dö när jag landade någonstans. I och med det kunde jag bestämma mig för att slappna av, och ”föll bättre”, ner på en liten avsats, utan att dö. Kunde ta mig upp genom att gnessa rygg och ben växelvis mot kanterna i vad som kanske var ett brunnshål. Runt var det i alla fall, lagom trångt eller lagom rymligt. Skrapad, lerig, men levande, stod jag på backen igen. Och kände mig alldeles lugn och fri. Vaknade.

Kanske var det den känslan som fick mig att vilja gå till sjön, fick mig att vilja bada och faktiskt också göra det.

Aklejorna har slagit ut, rosa, blå, mera lila och vita, bredvid krusbärsbusken med de små och oätligt sura krusbären. Pionerna slår snart ut de med. Jag såg två andungar med föräldrar bredvid båthuset, en falk av någon sort som flög över sjön. Tänker på skatungarna som du grät över i telefon några dagar innan du dog, när man fällt deras boträd på gården bredvid ditt hus. Äldsta sonen min hade letat fram en liten haspelrulle till dig, du hade talat om att du ville ha en sådan. Den behöver du inte nu.

Jag tänker också på att jag i sommar vill gå igenom allt jag inte behöver här hemma, någon kallade det ”dödsstäda”. Sälja på loppis, slänga eller låta någon återanvända – kommer just nu ihåg att jag också drömde om mormors gamla fina och lagom stora vävstol. Den har jag nermonterad här, och kommer aldrig att väva på den. Senast den stod som den ska, som en vävstol, var i huset i Västmanland. Någon som behöver en fungerande vävstol? Alla delar finns. Bara att hämta.

Jag vill inte lämna så mycket saker efter mig, som jag vet att du gör. De dina har mycket att ta hand om, förutom sin sorg och saknad efter dig. Jag har inte ägnat dem så många tankar, varit helt uppfylld av mig själv. Vill försöka omfatta dem med medkänsla och förståelse. Hitta den där friden jag kände en stund i drömmen, och tänka goda tankar.

Jag behöver också rensa bland alla mina ord. En del finns på papper, andra på USB-minnen, och många i datorn. Mina efterlevande ska inte behöva hantera dem alla. De får nog med att elda upp alla mina böcker, för dem skils jag inte från så länge jag lever.

Jag är omgiven av humlor, de flyger trots att de sägs inte kunna flyga. De får mig att önska att jag hade någon av alla de förmågor jag inte har.HavBilden är från Värmdö, en glimt av den skärgård jag alltid saknar.

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Fritt fall och goda tankar

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Kära syster, vänta med att ge bort mormors vävstol. Kram B.

  2. livsglimtar skriver:

    Du flyger du med fast du inte tror.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s