Onsdag, torsdag, fredag. Jag har hämtat dina granruskor från skogen, en pionknopp kanske är fin nog även på fredag morgon, jag har tagit fram skor som ska borstas, bestämt mig för att ha den svarta dräkten med långbyxor (det ska kanske bli regn) och den rosablommiga tröjan till. Skulle ha klippt håret idag, fick ingen tid, så jag gick till Apoteket och köpte avmaskningsmedel till Minsann i stället. Håret får duga, du är ändå inte där. Ska försöka få ditt hårspänne att sitta kvar, någon konstfull uppsättning blir det inte tal om.
De senaste dagarnas skenande och tillbakapressade ångest har lagt sig lite, om det är på riktigt eller inte visar sig. Får väl påminna mig om att andas och försöka lyssna till vad som sägs vid din begravning, hala upp solglasögonen och gömma mig om så i kyrkan och ta mig därifrån med mitt lilla sällskap när allt är klart. När akten i kyrkan är klar, resten återstår. Din gravsättning kommer jag inte att delta i, och var du hamnar vet jag inte – men det kan jag förmodligen ta reda på, om jag känner att det är viktigt. Just nu är det inte det.
Hjärnan vill inte riktigt hänga med, jag var och handlade, senap och ketchup och tefilter och lagerblad, diskmedel – men glömde att handla ”mat”. Får gräva i frysen, svälta lär jag inte göra.
I morse kom jag ihåg ordet ”läll” – finns det? ”Nä, nu läll” hör jag någon säga för länge sedan. Minne? Påhitt? Minns inte vad eller om jag drömde. Vet bara att jag sover ”som en katt när mor kärnar” – det vill säga en stund här och där, hela tiden på gränsen till det som kallas vakenhet. Det känns som om jag befinner mig nära den där gränsen även under dagen, varken vaken eller inte.
Biblioteket kom jag ihåg när jag var in till Norrtälje – så nu ska jag läsa Jojo Moyes´ ”After You”, kanske räcker den tills det blir sängdags i kväll.
beskrivarblogg 
Morfar sa alltid så. ”Men nu läll!”. Vid förvåning eller när något var nog. Jag hör honom…..
GillaGilla
Ja, det är han som pratar – gott att du minns och kan påminna mig! Tack!
GillaGilla
Vad fint det är med syskon. Man minns liksom ihop. Ibland minns man olika, men man är ändå liksom ihop.
GillaGilla
Jag instämmer Viveka – ofta minns vi olika, men vi minns ihop!
GillaGilla
Mitt i sorg och tankar så fnissar jag gott åt uteblivet frisörbesök som byttes mot inköp av avmaskningsmedel.
Du får mina tankar med dig på begravningen, jag tänker på reinkarnation, i kistan ligger bara skalet av det som var detta liv. Han sitter förmodligen mycket nära dig och stryker bort en tår från din kind, blåser på en ostyrig hårtest.
Blir det riktigt jobbigt brukar jag avleda mig själv med att räkna allt som går att räkna i kyrkan, keruber, ljusstakar, buketter, hattar, allt som håller mig sysselsatt så att jag kan hålla mig från att rasa ihop. Jag vill känna en viss värdighet i min offentliga sorg.
Idag kommer du att glida runt i mina tankar och jag hoppas att begravningen blir så bra en sån nu kan bli. Kram ❤
GillaGilla
Kära vän, tack. Frisörbesöket blev trots allt av igår… Din idé om att räkna allt som går att räkna är bra, kan jag komma ihåg det och dessutom andas ordentligt kommer allt att gå bra. Gillar att få glida runt i dina tankar, kram på dig!
GillaGilla
❤
GillaGilla