Vilsekommen

Sovit och vaknat och sovit igen. Är fortfarande trött, men sover nog inte. Och tom. Nu har jag ingen begravning att våndas inför. Bara resten. Bestämde mig för en sak igår, jag vill ha en borgerlig begravning, en sådan som vår son fick. Får väl lägga en lapp någonstans om detta.

Jag famlar mig fram idag. Plockar lite här, tar fram en hushållsmaskin och ställer den bland de saker jag ska ta till loppis, någon gång. Lägger in ett par böcker på Bokbörsen, tar ut mat ur frysen för tillagning. Fikar. Tittar på fåtöljen som fortfarande står i hallen, i väntan på att någon (!) ska komma och ta bort den. Vattnar blommorna. Diskar.

Jag skriver ut mina texter om dig, lägger i en hög, vill inte läsa dem igen. Inte nu. Katten har fått avmaskningsmedicin och verkar lite däven, ligger under skåpet på mattan jag vikt ihop där. Gick och letade efter henne en lång stund innan jag såg henne.

Pratar med ena syrran som undrade om de borde ställt sig bredvid mig vid din kista. Nej, det var perfekt att jag fick stå där ensam ett ögonblick, lägga min piongranruska bland alla blomster och snudda vid dig med min tanke.

Vilsekommen, ett vackert ord för ett tämligen olidligt tillstånd. Jag är vilsekommen.

Undrar just hur ditt paradis ser ut? Ostronsäsong hela tiden, bubbel och vackra kvinnor att älska och prata med, god mat, kanske ett inte alltför komplicerat sudoku någon gång, canastaspelare som ger dig en match. Kompisar, segelturer, kamratskap. Människor som älskar dig, bara för att du är du. Inte för något du gör. Du skulle hur som helst ha blivit en usel ingenjör, det har nog dina föräldrar också begripit vid det här laget.

Hoppas du hittat dit nu, det har idag gått precis fyra veckor sedan du dog, så du har haft tillräckligt lång tid på dig. Här är du i alla fall inte längre, bara i mina tankar och i mitt hjärta.

2015-01-15 18.37.51

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Vilsekommen

  1. miatankar skriver:

    Du skriver väldigt vackert om din saknad och din förtrolighet med ”mannen”. Känslosamt.

  2. Mångmamma skriver:

    ‘Jag samlar mina döda’ – så skrev jag för några år sedan i min blogg.
    Du tycks göra detsamma nu?!
    För mig har det varit välbehövligt, nödvändigt, skönt och smärtsamt att få stilla mig ett slag i eftertanke.
    Jag önskar dig styrka och själslig ro, framgent!
    Låt tårarna, vanmakten och stormarna ha sin gång.
    Vi lever ännu i våra värdsliga skal – våra saknade tillhör en annan dimension.
    Så är livets gång! ❤

  3. beskrivarblogg skriver:

    Kära mångmamma – jag gör nog som du nu, samlar mina döda. Och de finns i en annan dimension. Tack för din önskan om styrka och själslig ro, jag vet att de kommer småningom . tack för din omtanke.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s