Glapp i energitillförseln

Jag är ungefär som min dator just, det är glapp i energitillförseln. Datorn lyser rött (när den åter laddar) – jag gör det förmodligen när all energi dränerats. Eller jag dränerat all energi, vill inte skylla på någon i närheten vistandes person. Livet, annalkande höst, döden överallt, sorg, det är bara att välja något att ange som orsaker.

Ändå är det fortfarande fint, det är sommar även denna första augustidag, solen finns där bland några moln, antagligen har kantarellerna vaknat till liv efter regnet häromdagen. Ändå. Jag är veterligen frisk, ser lite klent men ska kolla det nästa vecka, hör urdåligt men något med hörapparater, kan gå alldeles själv, och allt annat som hör till det liv jag levde. Utom hoppa över diken och sitta på huk när jag plockar blåbär. Det blev inte så många blåbär plockade i år. Jag får gå flera vändor med det som tidigare klarades med en. Ibland tror jag att jag ska få skottkärran uppför backen eftersom den rymde allt som skulle upp. Jag får lasta om, börja om.

Som jag gör nästan varje dag när jag skriver. Nästan står för de dagar jag inte skriver alls. De är många numera, och dig skriver jag inte om längre. Det känns som om jag skriver bort dig.  Du försvinner in bland minnen, glädje och tårar. Kanske är det där du ska vara nu, tillsammans med Mats och andra jag älskat, Minsann är nog där hon också, och Rösti, och Rod och Frankie.

Nyss gjorde jag något som är typiskt för mig. Jag slutade skriva och ägnade mig i stället åt ett supersvårt sudoku. Det tog en stund. Nu är jag här igen, med fingrar som är vilsna på tangenterna.

Det är inte bara fingrarna som är vilsna, hela jag känner mig som om jag finns utanför mig själv, inte i den där kroppen som fortfarande är iklädd morgonrocken. Som nyss tvättade några fönster och bäddade sängen, åt frukost. Började fundera på om det är dags för kaffe. I stället för sudoku. I stället för den där tradiga fantasyboken på engelska som jag läser, när ”allt” annat är läst. Datorn lyser rött igen. Och jag fikar, har klätt på mig eftersom jag hällde slutskvätten av kaffet över mig när jag klev ur solstolen. Tvättmaskin på.

Har börjat se dig i mina drömmar, det har jag inte gjort hittills efter din död. Det gör inte min saknad mindre, men kanske är det hälsosamt att ha något glädjande för sig någon gång, om det så är i drömmen. Det där med ko och bås och saknad, det stämmer. Hoppas jag talade om för dig när du levde hur glad jag var åt ditt sällskap och dina påhitt, din hjälpsamhet och finurlighet. IMG_0661Tror nog att jag gjorde det, och att du visste hur jag kände. Men allt det som fattas märks så mycket tydligare nu, än när det fanns, när du fanns. ”Mannen min”, du som precis som vi alla bara var ett lån. Jag fick ändå låna dig rätt länge och är tacksam för det.

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s