Den milda Agnes

Agnes är mild, hävdar en läsare. Är hon? Det är ett ord hon aldrig skulle använda om sig själv. Den som är mild känns lite för velig, obeslutsam (det är hon), rädd att stöta sig med andra (det är hon också, framför allt med dem hon älskar/älskat). Tyst och försynt, en liten färglös mus (är hon nog inte). Kanske är hon mild, hon behöver fundera vidare på det.

Hon svär inte, eller tänker illa om folk, förmodade samma läsare. Svär gör hon ofta, alltför ofta. Tänker illa om folk, ja, för närvarande framför allt om rasister och nazister, om byråkrater som gömmer sig bakom regelverk. Om människor med makt utan ryggrad. Utan skam i kroppen. Och om människor som tar till våld i brist på allt möjligt annat.

Igår tog hon bort en vän från Facebook, personen ifråga ställde ledande frågor kring vem som ville betala för flera fruar åt härvarande flyktingar eller asylsökande, vid namn Abdullah. Resonemanget gick ut på att A kommer hit, officiellt gift med Y, men inofficiellt med Z och P och U. Alla försörjs av statsmedel, de tre inofficiella är ju ensamstående föräldrar. Agnes gillar inte den sortens lömska retorik, den som syftar till att tala om för andra att vi är omgivna av bovar och banditer som skrattar åt oss när de får pengar här. Hon gillar inte heller system som utnyttjas, men så länge systemen inte ändras så.

Hon tycker illa om alla som förstört assistenttankarna, som gjort att de som behöver hjälp inte längre får det. Där har utnyttjandet gått för långt, det sker på bekostnad av verkligt behövande människor.

Så nog tycker Agnes illa om folk, ibland. Hon är också rigid i sin uppfattning om SD, och partiets företrädare. Noll tolerans. Milda Agnes är både stelbent, svärande, lagom luddig i sin argumentation både för och emot. Hon blir till och med förbannad ibland. Men just inte här.

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s