Slumra till vågornas kluckande

Kväll. Det blev inga pannkakor, var för varmt. I stället rökt lax med romsås, och rostade grönsaker. Biblioteket har tillhandahållit ett antal tjocka böcker som förhoppningsvis räcker några dagar. Och ny lampa till sänglampan fick jag i affären, köpte jag i affären. Om jag alltså orkar och vill kan jag läsa i sängen, men då är de tjocka böckerna ett problem…

Vimsan är på intågande, det hörs på fåglarnas ”kattvarning” – det kan vara alldeles tyst utanför huset och så plötsligt börjar flera fåglar låta samtidigt. De har sett Vimsan. Bra tycker jag, att de varnar varandra.

Mina gamla pelargoner trivs utomordentligt i ny jord, och växer så det knakar. Lite kogödsel i jorden gör förmodligen också sitt till. Fortfarande står en stor vacker kruka tom, undrar vad som ska hamna i den innan sommaren är över. Nu börjar det bli så där stressigt igen, det känns nästan som om sommaren snart är slut fast den knappt börjat. Den är som varannan dagig att jag knappt vet var jag är i kalendern. Tur att datorn har datum i högra hörnet, det hjälper.

Nötskrika och hackspett har hälsat på i träden här idag, ekorren har också skuttat förbi, och koltrastar, talgoxar och nötväckor. Högre upp på himlen flyger korparna och pratar med varandra, glider måsarna, far molnen. Träden får vila lite nu när vinden avtagit något. Segelbåtarna på Kanholmsfjärden hade revat seglen tidigare idag. Jag är en lindrig trafikfara på Djuröbron, när jag alltid saktar in och kollar fjärdens båtar och längtar ut på vattnet. När jag har längtat färdigt kommer jag ihåg att jag varken har båt eller ork för seglarliv längre, och då kan det nästan kännas lite skönt att bara vara åskådare. Men jag kan sakna synen av en flock småskrakar som jagar tillsammans över vattnet, jag kan önska att jag finge se en ejderhane i sin vackra skrud igen, att jag åter får sova i en båt, vaggad av vågorna…

cropped-dsc00915.jpg

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s