Michel de Montaigne

Nu sitter hon här igen, Agnes, och vill skriva utan att veta vad. Hon får göra som vanligt, börja. Det har regnat idag, ett välkommet regn, alltför kort. Lite kom i natt också. Molly blev blöt om tassarna när hon var ut i morse, nu tar hon igen sig inomhus bredvid Agnes stol.

Idag blir det middag med kallt ankbröst, skuret i tunna skivor, till ugnsrostad potatis och grönsaker – aubergine, lök och vitlök, morötter, squash.

Agnes hår har växt ut så pass att hon får ihop det i nacken med en snodd, en gammaldags hårkam håller det på plats på ena sidan där det annars hänger ner och är i vägen. Hon struntar nog i att klippa sig, gillar faktiskt det längre håret bättre om hon bara kan hålla det ifrån ansiktet.

Varje natt vaknar hon någon timme runt fyra-halv fem. Gillar det inte, men det är bara att vänta på att sömnen ska bestämma sig för att låta henne vila ett tag till. Tankarna när hon är vaken om natten kan ibland plåga henne, men hon ”mantrar” dem undan, låter ingen ångest få klorna i henne. För det mesta. Ibland klättrar hon över hunden och ut ur sovrummet ett tag, tittar ut i mörkret utan att se något, undrar som vanligt vem som äter kattmaten hon ställer ut. Den är uppäten varje morgon.

Hon har läst några kapitel korrektur på förmiddagen och skickat till författaren. Fortsättningen på det manuset ska vänta ett tag. För egen del läser hon just nu ”Ormen i Essex” – en fin historia om en änka med son och sällskapsdam i slutet av 1800-talet, en läkare, en präst och hans familj i Aldwinter. Och en möjligen imaginär sjöorm som sägs skrämma ihjäl både människor och åtminstone en get. Läsvärd, författare Sarah Perry.

Biblioteket i byn fick besök häromdagen, ovanstående var en av de böcker hon lånade. En bok av Hanya Yanagihara, ”Ett litet liv”, väntar på läsning – det är tjock bok som det möjligen gör ont att läsa, omslagsbilden visar en ung och mycket ledsen man med slutna ögon, det ser ut som om han gråter utan tårar. Dessutom lånade hon en bok som lästes ut på några timmar och som hon redan glömt, både innehåll, författare och titel…

Montaigne, hon kommer ofta tillbaka till Michel de Montaigne och hans essäer. Perry´s bok börjar med ett citat ”Om någon vill få mig att förklara varför jag älskade honom, kan jag inte svara annat än: för att det var han, för att det var jag.” (Montaigne ”Om vänskap”.) Redan där var Agnes fast, de orden pratade med henne.

Nyss gick hon ut för att försöka ta en bild på håret av idag, men det ville sig inte – eller snarare, hennes näsa lyser röd mitt i ansiktet, håret hänger lite hit och dit, och alla skrynklor och hennes koncentrerat hopknipna mun har hon inte lust att visa upp. Det får bli en bild av en avslappnad Molly i stället, hon är mera fotogenique.

20180721_135830.jpg

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Michel de Montaigne

  1. Tanten skriver:

    Tack för dina litteraturtips. Ett litet liv kommer inte att lämna dig oberörd. Det gör lite ont, men är också vackert. Som livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s