För ett år sedan

En koll nere i höger hörn på datorskärmen talar om att det är torsdag idag, den nittonde juli och klockan är nitton minuter över tio. Varit vaken länge, ute med hunden en vända redan halv fem… Nu känns det redan för varmt utomhus, snart dags att sätta på kylning härinne via luftvärmepumpen.

Hade tänkt köpa glass när jag ändå åkte förbi affären i byn på hemvägen igår, snabbt in, men kom ut med en knippa rödlök, glassdisken var så gott som tom. Orkade inte ta mig in på biblioteket, även om mitt lånekort fungerar för ”meröppet” – det innebär att jag kan gå in där när jag vill och botanisera bland böckerna, också när det är stängt.

Har just hämtat hem Molly på rymmarstråt neråt vägen, en granne cyklade förbi mot sjön, med sin hund i koppel och Molly kutande efter. Det är tur att hon reagerar när jag låter som jag gör i sådana situationer – även om vännen med stor hundvana menar att hundar reagerar på kroppsspråk och inte på röst. De hänger nog ihop, rösten och kroppen. Molly smiter gärna när jag är upptagen av något, den här gången var jag på väg att klä på mig. Det fick bli den tunna morgonrocken i stället ett tag till.

Nu kaffepaus, mitt morgonte är sedan länge uppdrucket. I portföljen bredvid min stol väntar en tjock bunt med utskrivna sidor, mitt ”gamla manus” – det som jag nästan inte vill läsa, eftersom jag vet att det gör ont. Helst skulle jag vilja sitta alldeles ensam någonstans för att läsa det, men här pågår livet i olika former hela tiden. Kanske får manusbunten vila i väntan på ensamhet, eller på grund av min feghet. Det visar sig. På något sätt kan jag nog skylla icke-läsandet på Molly!

20170719_045657.jpg

För exakt ett år sedan blommade kaprifolen så här vackert på det döda trädet hemma hos mig. Den så kallade gräsmattan såg klen ut även då, nu är det värre. Den stora linden vid grindhålet har fällt löv så att det ser ut som om det redan är höst.

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s