Tänk OM

Tänk om. Tänk OM. Det senare är en uppmaning till mig, från mig. Tänker alltför många ledsna och negativa tankar. Behöver den andra sorten, den som ger glädje (strök ”lite”) och god förväntan. Livet fungerar ju, Molly ligger på rygg i sin bädd här på golvet och sover tryggt. Så länge jag sitter still och inte går någonstans, om så bara in i köket. Då avbryter hon sin vila och kommer efter. Så jag sitter still.

Det här ordplitandet har bara med brist på annan sysselsättning att göra. Och brist på ro. Den infinner sig inte, knappast ens om nätterna. Sover ojämnt, vaknar tidigt, för varmt i sovrummet, somnar ändå om, vill inte vakna när Molly så vill ut. Gör det ändå, drar på mig kläder som förhoppningsvis passar vädret, tänder blinket på Mollys halsband och går ut i staden. Vid halv sju är inte så många andra hundar ute, vi slipper korsa gator för att undvika alltför stora och nyfikna jyckar. Går förbi skylten med minnesord om Ragnar Thoursie vid kyrkan, uppför backen där och struntar i skyltar som talar om att ”hundar får ej rastas här”. Nerför backen och vidare i kvarter som var välbekanta för många år sedan.

Här i centrum hittar jag fortfarande, men lite längre ut mot kanterna är jag vilsen. Alltför mycket nya hus och gator. I centrum alltför många mondäna boutiquer, nagelsalonger, restauranger, pizzerior, Migrationsverk där det tidigare låg ett Åhléns-varuhus, Försäkringskassa, Skattemyndighet och Pensionsmyndighet i en och samma byggnad mitt emot. När väl trafiken kommer igång är det kaos.

Runt Lötsjön är fortfarande relativt lugnt och alltid vackert, oavsett årstid. Alltid fåglar. Golfängarna är ännu inte bebyggda, och jag hoppas de aldrig blir. Ibland går Molly och jag en sväng in på kyrkogården och hälsar på sonen, pratar lite med honom och gråter som vanligt, och sväljer gråten när någon annan ledsen människa kommer förbi.

Tänk OM. Ofta gör jag mitt bästa för att inte tänka alls. Nöjer mig med att fungera hyfsat.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Tänk OM

  1. Tanten skriver:

    Ibland är livet tyngre än en skulle önska. Egentligen är mycket likadant som förut, men vissa dagar känns det som en stor blöt filt ligger över tillvaron. Det sitter i huvudet. Men det känns i hjärtat, själen och hela kroppen. Om det hade varit enkelt att ”rycka upp sig” hade en såklart gjort det, för även om det kan vara skönt att få ge efter ibland och bara deppa, så är det inget tillstånd en vill stanna kvar någon längre tid i.
    Det finns små ljusglimtar som lätt försvinner i den grå dimman om en inte är uppmärksam. För mig handlar det om att stanna upp, känna in och känna efter. Omfamna och benämna det som är tungt och jobbigt och göra plats åt det. Det funkar inte att trycka undan, då växer det istället som för att göra mig uppmärksam. När jag tillåter mig att må skit brukar jag också börja känna att det finns mer än så och få syn på de små glädjeämnena. Som att kaffet var gott, eller orkidén sätter knopp, eller fåglarna som sitter utanför fönstret.
    Du har mycket i din ryggsäck, men går ändå och finns där för den som behöver dig. Jag beundrar dig! Kram!

    • beskrivarblogg skriver:

      Vet du, när jag var ute med hunden i disregn medan arbetsterapeuten jobbade med fd maken, så såg jag ett helt kommunalt buskage med vilt blommade små rosa rosor – det var gott! Så, som du säger, det handlar om att ta tillvara det som ändå finns omkring en – tack för att du läser och kommenterar

  2. Karin skriver:

    Jag ser redan lite omtänk i detta inlägg. Och skrivandet, det är ju inte bara i brist på annan sysselsättning; skrivandet är märkligt lugnande och uppiggande på samma gång. Förankrar ens flyktiga liv litegrann i verkligheten. Och skriver man så bra som du blir det ju också njutbart för andra!

    • beskrivarblogg skriver:

      Karin – såg blommande rosa små rosor när jag var ute med Molly – de gjorde gott! Förankrade mitt flyktiga liv litegrann i verkligheten – tycker om dina ord där… Och blir så glad över de sista orden i din kommentar!!

  3. bergalott skriver:

    Påfallande många likheter i de första raderna, men en idé ligger på lur inne i hjärnan på mig och som jag hoppas kunna utveckla. För vem har erfarenheten i att kunna åstadkomma något utöver, om inte den som stått mitt i skiten.
    Jag kommer att skriva och känner jag att jag vågar så får du läsa, kommentera, lägga till, dra ifrån osv. Jobbigt? Nähä, för mitt i eländet så finns den där glädjen fast den inte levererar som den ska. Du känner ju mig så pass så du kan säkert ana. Men det kommer att ta lite tid förstås. Har inte hittat själva kärnan ännu. Men slutet fann jag i galenskapen och när jag kom på idén så skrattade jag rakt ut. Ett sådant där sarkastiskt skratt som får håret att resa sig lite grann.
    Deeeduuuu…. Puss och kram påre ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s