Grå söndagsmorgon, duggregn. Blöt hund. Lamporna tända när klockan är halv elva på förmiddagen. Så är det idag.

Försöker få liv i Agnes, men hon vill inte. Och det är ju november, kanske en delförklaring. Någon beskrev november som ”kravlös” – det skulle innebära att man inte behövde göra någonting, inte sola, inte resa, inte fixa läcker picnic i parken, inte etc. Agnes håller inte med om kravlösheten, den här månaden är mycket krävande.

Den insisterar på att du faktiskt måste ta dig ur sängen och göra det som behöver göras. Även om dagern är blek, talar den om att det är dags att lämna sängvärmen. Den börjar redan muttra om att det snart är jul och allt vad därtill hör. Och den redovisar hur långt det är kvar tills det blir lite ljusare och lite varmare igen.

I november blir svampskörden liten, även om det ännu inte ligger någon snö. I november är allt omkring dig grått, fuktigt, dämpat. Utom småfåglarna, de talar högljutt om att fröautomaten behöver fyllas på. Vedspisen vill ha mera ved in i huset, den ved som fortfarande väntar på att kapas står i källaren och ropar på dig. Och nu borde du verkligen ta dig samman och röja ur skrubben och köra bort allt som inte kom iväg till någon loppis i somras. November är krävande, allt springer ikapp dig och du kan inte värja dig. Vaknar om nätterna och försöker tömma huvudet på tankar. Inser när du vaknar nästa gång att du faktiskt somnat om. Och då vill hunden ut.

November kräver av dig att du överlever. Och det gör du, Agnes också. Men nog kunde året undvara november. Det är mammas födelsedag idag, hon fyller 105 år. Hon slipper numera alla krav. Vila i frid mamma. Tror hon ser mormors burk för snören (hål i locket) där mellan morteln och kaffepannan.