Kravlöst?

Grå söndagsmorgon, duggregn. Blöt hund. Lamporna tända när klockan är halv elva på förmiddagen. Så är det idag.

Försöker få liv i Agnes, men hon vill inte. Och det är ju november, kanske en delförklaring. Någon beskrev november som ”kravlös” – det skulle innebära att man inte behövde göra någonting, inte sola, inte resa, inte fixa läcker picnic i parken, inte etc. Agnes håller inte med om kravlösheten, den här månaden är mycket krävande.

Den insisterar på att du faktiskt måste ta dig ur sängen och göra det som behöver göras. Även om dagern är blek, talar den om att det är dags att lämna sängvärmen. Den börjar redan muttra om att det snart är jul och allt vad därtill hör. Och den redovisar hur långt det är kvar tills det blir lite ljusare och lite varmare igen.

I november blir svampskörden liten, även om det ännu inte ligger någon snö. I november är allt omkring dig grått, fuktigt, dämpat. Utom småfåglarna, de talar högljutt om att fröautomaten behöver fyllas på. Vedspisen vill ha mera ved in i huset, den ved som fortfarande väntar på att kapas står i källaren och ropar på dig. Och nu borde du verkligen ta dig samman och röja ur skrubben och köra bort allt som inte kom iväg till någon loppis i somras. November är krävande, allt springer ikapp dig och du kan inte värja dig. Vaknar om nätterna och försöker tömma huvudet på tankar. Inser när du vaknar nästa gång att du faktiskt somnat om. Och då vill hunden ut.

November kräver av dig att du överlever. Och det gör du, Agnes också. Men nog kunde året undvara november. Det är mammas födelsedag idag, hon fyller 105 år. Hon slipper numera alla krav. Vila i frid mamma. Tror hon ser mormors burk för snören (hål i locket) där mellan morteln och kaffepannan.2015-01-04 18.26.12

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kravlöst?

  1. livsglimtar skriver:

    Måste kika in och yes, nu har ord trillat ut. Blev lite rörd av burken med hål för snöre, min mormor hade en mindre väska sydd av vaxduk med ett troll utklippt i vaxduk och påsydd, hans rumpa har ett hål där svansen ”snöret” hänger ut, färdigt att dra ut det man behöver. Jag bodde ju mitt första år hos mormor och sedan åkte jag skyttetrafik hem till henne tills jag var vuxen och alltid älskade jag trollet med snörsvansen. Så glad att jag fick ta den efter min älskade mormor.
    Jaha, så din mamma fyllde denna vecka, min fyller på fredag.
    Kram i det grå, blöta. ❤

  2. beskrivarblogg skriver:

    Kram och tack för att du trillade in och kikade! Livsperspektiv är konstigt, och ganska så ofattart… Ha en fin söndag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s