”Ett litet liv” av Hanya Yanagihara är en bok som följer med mig, den finns i mina tankar ofta, och den svenska utgåvans omslagsbild gör ont i mig. Och så tänker jag att allas våra liv är ett litet liv, vi lever olika många år, si eller så, och så dör vi. Allihop. Inte samtidigt som tur är, men dör gör vi.

Vad är kvar då, efter ett litet liv? När det är levt och avslutat? Kanske är det då dags för de här orden, från en dikt av Sam Carlquist:

Repris – tillägnad de alltför många vänner som lämnat livet.

Ingenting är borta.
Inte de saker jag grävde ner
som barn – för att de skulle förtrollas.
När någon till slut skulle hitta dem
var de förvandlade till skatter.
Just genom att till synes försvinna
skulle de återuppstå.
Ingen är borta.
Många saknas.
Många saknas i förtvivlan
som om Gud eller tiden förlagt dem.
Men de som funnits finns alltid.
I barnens ögon ser jag nu
de som skall komma sedan;
de som skall fortsätta rulla vår kärra
över gula gator – genom korridorer,
från stad till skog till stad.
Genom böcker och över scener,
genom kärlek till än mer kärlek.
Ingenting försvinner.
Ingen skall någonsin försvinna.

De orden läser jag inom mig för dig. Du hör dem inte, men än gör jag det.

Tack Sam för alla dina dikter, de du skrivit och de du kommer att skriva. I vår kommer ännu en diktsamling.  Jag vet faktiskt inte varifrån just dikten ovan är hämtad. Just nu läser jag ”Gud bodde i Rågsved”. Det finns fortfarande några exemplar av den boken på Bokbörsen. Här kan du läsa mera  www.facebook.com/groups/311298508897722