Fredag idag, fd makens tablettdosett hjälper mig att hålla koll på dagarna. En aning kyligare under morgonpromenaden, men härligt isfritt på trottoarerna. Någon fläck här och där är lättare att undvika än heltäckande is.
Sover sisådär, vaknar och ligger vaken, känns som flera timmar men är kanske bara en, somnar om med röriga drömmar. Glömmer dem så fort jag vaknat ordentligt, och det är nog bra. Känslan är ”kaos” och noll kontroll.
Läser några sidor i Liljestrands bok om Vilhelm Moberg, Mannen i skogen. Har inte riktigt bestämt mig för om jag ska läsa ut boken eller inte – emellanåt blir jag trött på Ville, samtidigt som det är spännande att få upp ögonen för att han var så mycket mer än den onyanserade bild jag haft hittills… Och hela tiden undrar jag hur hans döttrar och hans hustru hade det med honom som familjeöverhuvud. Har hans dotter Eva Moberg skrivit något om det?
Svenskt kvinnobiografiskt lexikon har en lång och innehållsrik artikel om Eva Moberg och hennes kvinnokamp under 60-talet och framåt. Läs den artikeln. Nu undrar jag i stället hur Vilhelm Moberg förhöll sig till hennes tankar om ”kvinnors villkorliga frigivning”. Eva Moberg avled 2011.
https://skbl.se/sv/artikel/EvaMoberg
Kanske får jag mina undringar besvarade om jag fortsätter läsningen av Mannen i skogen. Jag ”spär ut” honom en aning med att parallellt läsa boken om Bryggar-Anna, Anna Johansson-Visborg, av Jane Morén. En stark och fascinerande kvinna denna Bryggar-Anna. Hon förtjänar att bli ihågkommen, och boken förtjänar att läsas av många, både kvinnor och män. Kvinnors liv då och nu är också männens liv, ibland med ett annat perspektiv än kvinnornas.
Gudrun Schyman säger enligt Aftonbladet apropå 100-års kvinnlig rösträtt att ”vi har nått för kort”. Lite märkligt ordval kanske, men innebörden är klar för mig åtminstone. Vi har nått för kort, inte uppnått det de första röstande kvinnorna kanske hoppades på – ett mera jämlikt samhälle där män och kvinnor levde och verkade under samma villkor. (Jag utelämnar alla andra ojämlikt behandlade människor – nöjer mig med kategorierna män och kvinnor.)
Kaos inte bara i mina drömmar, kaos i världen, kaos i lilla Sverige och inrikespolitiken, kaos i bristen på vård och så kallad omsorg. Et cetera.
beskrivarblogg 
Vet du, jag fick tips någonstans ifrån, vettegudarna varifrån om ett bokförlag som heter Bakhåll. Du känner säkert till dem, publicerar främst skönlitteratur, avantgarde och moderna klassiker. Jag nästan dreglar när jag läser deras häfte, skickade efter Ester Blenda Wahlström En piga bland pigor som jag har läst och Ett jävla solsken som jag ännu inte läst. Nu har jag hittat Germaine de Stael Tio år av landsflykt. Den verkar spännande och så har jag hittat flera författare, Flannery O’Connor.
Jag ska även beställa till ungarna, till min dotter Hellen Keller Mitt livs historia, den var bra. Sonen är lite knepigare, men Hemingway Den gamle och havet borde inte den hålla läsintresset boken igenom?
Kafka har jag aldrig läst något av, vad tänker du om honom och vad ska jag börja med i så fall. Jag känner mig verkligen ute på ett gungfly när det gäller litteraturkunskap, jo, läst har jag genom alla år, tunga ryssar och annat mer svävande i världens varande. Just det här de kallar olika litteratur, Gothic, avantgarde osv har du något tips om bok/häfte där sånt förklaras? Ok jag kan leta upp på nätet, men ett häfte skulle inte vara dumt.
Det är ju så tråkigt att köpa böcker och bara traggla sig fram i en urtrist bok, förstår din känsla med Moberg. Jag önskade en memoarbok för några vintrar sedan i julklapp av en tung svensk manlig författare … näää, minns inte namnet. Den boken var så trälig att jag aldrig tog mig till ens hälften. Känns ofta så, när jag läser manliga svenska författare, ordstaplare utan liv, som många upphöjda är. Kanske skulle jag börja gå på bibban igen, det var evigheter seda och det har med den enorma tillgång på pocketböcker jag hittar i grovsoprummets bokhyllor att göra.
Nä, nu ska jag fika, hörde just av maken att sonens två grabbar kommer på besök imorgon, så päronen får handla julklappar ifred. Låter mysigt med besök av knattarna.
Stor Kram
GillaGilla
Äsch, hon heter ju Nordström, ibland blir det fel. 🙂
GillaGilla
Visst gör hon – Kafka har jag nog försökt någon gång men inte fixat, och ditt förlag kände jag inte till – noterar det därmed nu, tack. Härligt grovsoprum du har – när jag inte kommer iväg till bibblan lånar jag e-böcker därifrån, lätt som en plätt och läsbara på datorn. Lycka till i ditt litteraturletande!
GillaGilla