Drygt halv elva på nyårsaftonen, fd maken har gått till sängs, Molly och jag är vakna, teven avstängd – vi behöver inte höra Persbrandt läsa Nyårsklockor. Är fortfarande alltför mätt efter dagens lunch hos syrran (jättegod fisksoppa med aoli, hembakt bröd, rulltårta med hjortron och vispad grädde, plus hemgjord tryffel), ska kanske gå ut en vända till med Molly innan det blir sängen även för min del.

Saknar att inte ha någon att prata med om trams och viktigheter, att inte ha någon att laga mat tillsammans med, eller bli bjuden på mat som jag inte lagat själv. Idag var ju ett sådant tillfälle, men jag tänker mera på till vardags. Saknar närheten till en älskad man, min älskade man. Är nära min fd man också numera, men på att annat sätt. Mera hushållerska och fixare än kärleksnära, även om jag älskar även honom, platoniskt. Vi sover i våra gamla sängar som vi skaffade när vi var nygifta för 56 år sedan, bredvid varandra… (Madrasserna är utbytta ett antal gånger.)

Saknar sex.

Andas och försöker ”mantra” bort alla ledsna tankar, all oro för framtid, allt spelsug som ofelbart infinner sig när ingenting är roligt. När jag behöver fly en stund. Stunden är kort, ångesten efteråt är lång. För lång. Sönerna har ringt, Mats dotter har gjort fint ”hos pappa” idag, hon har tänt ljus och lagt blommor vid hans grav. Saknar honom också.

Saknar att känna mig attraktiv och väcka lust hos den jag vill väcka lust hos. Ser för eländig (tänker svordom, men vill inte skriva den) ut i håret, behöver klippas – av annan frisör än den senaste som inte var bra. Och fötterna behöver skötas om, tvätten tvättas, lägenheten städas. Sängkläderna bytas innan det blir dags för tvättstugan. Middag i morgon? Det vi inte åt här idag, västerbottenostpaj, rökt lax, och vad det nu finns mera i kylen. Yngste sonen kommer till middag, äldste sonen är med sin hustru och vänner i Wien.

Saknar mig, eller kanske Agnes. Vet inte riktigt vem jag är numera, jag bor inte ens längre hemma hos ”mig”. Hälsar på därhemma, ett par dagar ibland. Molly älskar att vara där, hon kan springa fritt som hon vill, när hon vill. Här ska hon promeneras i koppel, inte lika kul. Beroende på andra åtaganden, läkarbesök etc, åker vi hem till mitt bara någon gång ibland. Rätt trist att köra också, fram och tillbaka. Det blir aldrig av att jag gör sådant jag tror att jag borde göra – städa skrubben, packa alla loppisgrejor och skänka bort, liksom kläder jag inte använder. Minska på prylarna, alla snapsglasen till exempel – vem sjutton vill ha snapsglas numera? Utan mannen min dricker jag aldrig snaps, sjunger inga snapsvisor heller. Döstäda var ett populärt begrepp under det år som snart är i fjol. Det borde jag göra.

Så här kan det bli när jag inte har annat för mig en nyårsafton. Kan glädja mig åt att fingrarna löper som de ska på datorns tangentbord – frånsett enstaka felskrivningar som jag inte kan låta bli att korrigera direkt. Alla beställda Bokbörsen-böcker kom iväg som de skulle före helgerna, nu väntar jag bara på betalning. Just nu har jag inget uppdrag med någons manus, men skulle behöva både sysselsättningen och faktureringen. Under tiden ägnar jag mig åt att läsa några sidor till i ”Mannen i skogen”, om Vilhelm Moberg. Syrran blev förvånad att jag inte läst ut den redan – men den fängslar mig bara styckevis och delt. Inte min vanliga lässtil, att läsa lite och lägga undan och komma tillbaka och göra likadant igen.

Gott nytt år alla!

20181107_162204, Molly 7 nov 18

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till

  1. livsglimtar skriver:

    Sköna Molly, hon har det bra oavsett var du är.
    Idag berör du mig med dina känslor som du klär i ord.
    Så konstigt livet kan bli, att du ligger där i era gamla sängar igen, som en retur av en del av ditt liv. Jag blev rörd.
    Längtan efter kärleken som gick, önskar så att jag kunde svinga ett trollspö, varför ska vi alla behöva lida av längtan efter de som gått.
    Det gamla ut, de nya in.
    Ring in det nya säger precis Persbrandt, hopp om ny gnista på ena eller andra viset, det önskar jag dig och alla oss som känner av håglösheten då och då.

    Bästa tänkbara Nytt År!

  2. beskrivarblogg skriver:

    Tack kära vän, önskar dig också det bästa tänkbara 2019. Glad att du och din vän Angeli läser vad jag skriver.

  3. livsglimtar skriver:

    Klart vi gör, rätt vad det är brakar du och Agnes igång igen, det väntar jag alltid på, kikar in då och då, försöker hålla koll. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s