——-
Sonen nämnde en boktitel, Träskkungens dotter – och jag letade förgäves i minnet efter vad den titeln påminde mig om. Efter ett par timmar kom jag fram till att det nog var Elsa Grave jag for efter, inte Maria Gripe. Båda var fel. Birgitta Trotzig har skrivit Dykungens dotter, jag såg hennes porträtt framför mig, hennes sorgsna (min tolkning) ögon, men mindes inte hennes namn. Som ofta kunde Google bistå. Träsk = dy, svensk författare, kvinna, död, blev till slut Birgitta Trotzig.
Vilka krokvägar hjärnan ibland skapar, även om den förmodas vara hyfsat frisk. Fd maken har en diagnosticerat skadad hjärna som emellanåt fungerar bättre än min. Inte i det här fallet dock. Nu ser han på teve, Rapport fångar fortfarande hans uppmärksamhet. Huset är stilla och lugnt, gästerna har åkt hem och Molly ligger nöjd i sin bädd här i rummet. Jag får en Dry Martini nu när jag inte ska köra bil.
Tyvärr insåg jag också i eftermiddag att det inte blir något skrivretreat för min del i år – sonens femtioårsdag infaller samtidigt. Hans födelsedag är viktigare. Hur den ska firas vet jag inte, var den ska firas inte heller – men det ordnar sig på något sätt. Födelsedagar är viktiga för honom, han är den som har kolla på släktens dagar och kan påminna när så behövs.
(Här är den andra kungens dotter, fixar ingen bild…
Av Karen Dionne
The Marsh King’s Daughter, 2017
Översatt av Ylva Mörk)
