Det blåser.

Idag blir det inte mycket gjort, varken skrivet eller annat. Har tagit fram köttfärs ur frysen, vad den ska användas till är obestämt än så länge. Molly gillar inte heller att vara ute i de här vindarna. Inte lä någonstans annat än intill husväggen i skuggan. Då kan vi lika gärna stanna inne. Och titta på tallarna som svajar därute.

Sista majdagen idag, den ena av mina systrar fyller år.

Tiden går för fort och samtidigt alltför långsamt. Eller är det så att den bara går? Varken fort eller långsamt. Jag vet bara att tid är konstigt, det är fem år sedan vår son dog, fyra år sedan bästa vännens man dog, tre år sedan mannen min dog. Alltför många döda på alltför kort och ändå lång tid. Och bara mannen min hade åldern inne för död, även om jag inte tyckte så.

De här tre älskade människorna är de som fortfarande finns levande i mina tankar och minnen. Andra som dött längre tillbaka är mera skugglika, längre bort. De finns, men jag är inte längre helt klar över vad som är minnen och vad som är sådant jag skapat av minnesfragment. Kanske är minnen alltid så tveksamma, ungefär som ”sanningen” – som väl just aldrig är något annat än ”min sanning”. Den objektiva sanningen finns möjligen i teknikaliteter och mätbara sammanhang, inte annars. Apropå Katarina Frostensons bok ”K”, där hon sätter ord på sin sanning, tyvärr samtidigt som hon tycks mena att de ljuger som anklagat hennes man. Jag har inte läst boken, kanske lånar jag den på biblioteket.