Rutiner som skapar trygghet

Före detta maken trodde att han hade en geting i brallorna… Jag trodde honom inte, men han kollade och skämtade att ”den for iväg”. Någon minut senare ser jag en geting på balkongdörrens insida. Nog sagt, han var i alla fall inte getingstucken.

Nu har vi betalt hans restskatt, efter att han plockat fram preliminära skattebeskedet och hävdat att det kom ”häromveckan” – det slutliga var hålslaget och insatt i deklarationspärmen. Det gäller att vara uppmärksam på vad som kommer i posten, och vad som sätts in. Nu är det klart. Men det är lite stökigt, det kräver att jag är uppmärksam och misstänksam – och jag gillar inte att ifrågasätta allt. Men måste, allt mera och allt oftare. Sorgligt.

Nu jag skrivit lapp om det han ska äta i morgon (gulaschsoppa, bara att värma), och om att sonen kommer upp till honom på fredag eftermiddag (kanske också torsdag kväll), att jag kommer senare på fredagskvällen. Hans tabletter borde fungera eftersom jag ändå är i huset både i morgon och på fredag, bara inte runt middagstid. Den gryta vi äter idag får fungera även på fredag, kanske med lite förstärkning. Beror på hur hungriga vi är ikväll.

Det oroar honom när rutinerna bryts. Och de kommer att brytas ofta i höst. Vi får ändå se till att allt fungerar. Jag tror att jag förstår hur det kan kännas att inte ha någon egen kontroll över just någonting, att vara beroende av en annan människa för det mesta. För allt mer varje dag.

Äldste sonen hävdar att jag ”inte får avstå från eget liv” – och jag svarar ”hur ska det gå till, att inte avstå, just nu och så länge det går”? Ingen av oss vet någonting om framtiden, vi försöker enbart hänga med. Och jag gör det än så länge. Har till exempel kollat att mässframträdandena som kanske blir av i november äger rum på lördagar – åtminstone en av de lördagarna är yngste sonen ledig, för Molly och

blue and white toothpaste on toothbrush

Photo by PhotoMIX Ltd. on Pexels.com

för sin pappa. Den andra får äldste sonen ta hand om.

När jag letade efter bild och skrev ordet ”routines” kom tandborstbilden upp. Och det är ju en rutin, för mig och för före detta maken.

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s