Lappar mm

Molly ligger med nosen i balkongdörrsspringan. Jag gillar inte att hon går ut på balkongen, även om hon förmodligen inte kommer emellan ”gallret” och resten. Det känns som om.

Vi har ätit middag, kycklinglårfiléer med palsternacka, champinjoner, morötter, röd paprika, vitlök, purjolök, färsk ingefära, what ever. Curry förstås, den bästa, som jag inte hittar längre – Madras extra stark. Och lite grädde, kokt potatis till. Gott. Med en aning förstärkning, kanske i form av god korv, duger det till middag för sonen och före detta maken även på fredag.

Nu diskas det i köket. Ännu hänger regnet i luften, det som inte kommit ner hittills idag. Det känns som om det regnar, utan att det gör det.

I morgon måste jag hitta en bra penna att signera böcker med – min Mont Blanc reservoirpenna är kanske inte den bästa. Den, och bläck därtill,  får ändå följa med på fredag, ifall att.

Farbrorn tvärs över gatan har tänt sina lampor, både i köket och i rummet. Tror jag gör detsamma, det skymmer redan. Höst.

Idag skriver jag – om allt möjligt, eller snarare allt omöjligt. Jag pladdrar, radar ord efter ord, lägger ut och kommenterar andras ord. Vad är det jag egentligen gör? Troligen handlar det om att göra något för att slippa fundera på annat. Fly genom att skriva, som att fly genom att spela på internetcasinon. Flykt. Numera spelar jag inte, så vad flyr jag ifrån?

Ett svar är ”livet just nu” – det är både glädjande, och skrämmande, spännande och på gränsen till för mycket. Molly, före detta maken och hans behov, mina behov – alltihop slamrar ihop och kräver sin kvinna. Kräver min kraft och ork, mitt tålamod – både med mig själv och med omgivningen.

Dessutom ska jag laga mat, skriva lappar om de stunder jag är annanstans, förnya recept på vårdcentralen som just nu är närmast otillgänglig genom nybygge. Jodå, jag vet att det finns en app som ska fungera, men jag har glömt var och hur. Så jag tar mig dit, förbi byggplats med vakt och sprängning, över en gata och över en annan  och in. Upp i hissen och in och hittar lappen där jag kan fylla i det som behövs. Hur stor dos det ska vara struntar jag i, det vet doktorn som har tillgång till journal för att förnya recepten.

Idag kom jag också ihåg att köpa servietter, och diskmedel. Jag skriver lappar om det som ska handlas, glömmer lappen hemma eller glömmer att kolla den i affären. Kommer ibland hem med det jag skrivit upp. Ofta inte. För det mesta är det ingen katastrof, jag kan ta det jag glömt nästa dag när de är i stan.

you are enough text

Photo by Bich Tran on Pexels.com

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lappar mm

  1. bergalott skriver:

    Jodu. När du om ett tag, när orkanen dragit förbi, kan du stolt deklarera att; JA, jag klarade det!
    😀 ❤ 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s