Möss och getingar

Fick fyr i vedspisen så småningom, trots att mössen ätit upp ljusstumparna jag brukar tända med. Molly sniffar ibland lite extra i något hörn, kanske efter möss. Annars märker varken hon eller jag de nattliga räderna, men de syns på morgonen… De har uppenbarligen hittat nya ingångar, de gamla är igenpluggade med bubbelkorkar (de större) och träbitar.

En grad utanför fönstren, men ingen synbar frost. Kanske dags att byta däck i veckan.

Syrran ringde från Kroatien, hon hade inte sett att jag skrivit något på länge. Det är sant. Det var tydligen kallt där också, men varmare än här! Och de mår bra, båda systrarna.

Det där med att jag inte skrivit på länge. Vet inte riktigt vad det beror på, ”boksmälla” brukar veteranerna visst prata om. Och nog lämnade mig Bokmässan full av intryck och bilder av stressade människor, och tom på skrivlust. Jag fungerar nog bäst i mina invanda hjulspår. Ibland är annan miljö med folk och fantasier om folk hjälpsamt som stimulans, men inte det här sammanhanget.

Alltför mycket kommers, bara glimtvis något som intresserade i form av boktitel eller författare. För dålig luft, dåligt skyltat (jodå det fanns karta i en folder, men svårt att läsa den utan att krocka med andra läsare av folder), ingenstans att sätta ner sin trötta kropp utom i dyra kaféer. Allt gick ut på sälj, sälj, sälj – och det är väl därför det heter Bokmässa. En gång räcker nog för min del. Risken är liten att jag har en bestseller att uppträda med nästa år!

Släppte just ut en geting, de söker sig också in i värmen och är lättare att fånga än en mus.

Jag gör mig upptagen med hushåll och hund och mannen i stället för att försöka samla mig till någon sorts skrivande. Snart är det november och hittills har jag ägnat mig åt NaNoWriMo – och skrivit strunt som jag aldrig läst därefter. Men många ord har det blivit, kanske dags att kolla vad som rörde sig i mig de senaste åren jag skrev. Tror jag hoppade över i fjol.

animal cute little mouse

Photo by Pixabay on Pexels.com

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Möss och getingar

  1. Ninna skriver:

    Ibland tycks det bara bli så där. Det kommer inga ord ut genom fingrarna. Inte ens när de surrar i huvudet. Periodvis är det annat som tar upp platsen. Oftast nån sorts trötthet.
    Började i går gå igenom gamla skriv filer på datorn. Herrans så mycket det låg där! Och massor med kopior. Mycket jag trott varit kastat, som skulle varit kastat, men fanns kvar. Men tänk ändå, att jag skrev så mycket för ett antal år sedan. Flitig med bloggande. Flitig med annat. Inspirerad!
    Tänk om det ändå kunde komma tillbaka!

    Var med på CampNaNoWriMo i somras. Både i april och juli. Då får man ju själv bestämma antalet ord. 50 000 känns så oerhört många. Men jag klarade 24 000 i april och 30 000 i juli. Nådde mina mål. På engelska till råga på allt. Fick till en hel del bra, fullt användbart till mitt manus, men kändes också väldigt stressande. Ett ”måste” att sitta med skrivandet varje dag. Sa mig att inte ge mig på novembers 50 000.
    Men kanske ändå! Nu när du nämner det. Men inte på engelska, strunta i om man når målet eller inte, skriva vad som faller en in bara – utan något specifikt mål över huvud taget bortsett från skrivandet i sig själv. Som en sorts slaskhink enbart för mig själv. Att sedan kastas och aldrig lösas.
    Tål att fundera på.
    Ha en bra dag! ❤️

    • beskrivarblogg skriver:

      NaNoWriMo och alla orden på engelska, det är verkligen en prestation. Jag har nöjt mig med att skriva på svenska, ungefär som du funderar kring slaskhinken, bara babblat på och vet att 50 000 ord är ca 1600 per dag… Det går. Men som sagt, tål förmodligen inte att läsas. Kram och fin måndag!

      • Ninna skriver:

        Det finns ju både de där morgonsidorna man kan skriva och ”att skriva av sig”. Egentligen en sorts slaskhinkar båda delarna, och man kan slänga det skrivna efteråt. Nån jag hörde nyligen sa att man ska slänga slaskhinkarna, för det indikerar inåt en själv att man även kastar de problem eller negativiteter man uttryckt. Men då bör man skriva för hand också, inte knattra på datorn.
        Men det ena behöver ju inte förta det andra!
        Jag beundrar dig som kan skriva så fritt och även väldigt fint om dig själv och din vardag. Du och några till här i bloggvärlden är några jag med glädje läser varje inlägg ni skrivit.

  2. Ninna skriver:

    … och aldrig läsas mer… 🥴

  3. beskrivarblogg skriver:

    Du gör mig väldigt glad Ninna, tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s