I Sundbyberg igen. Molly och jag har just varit ute. Mannen glömde käppen i mitt hus… Tur att han har rullatorn, om han vill gå ut. Idag är han trött, vill inte ta någon promenad.

Jag är nog också trött, i alla fall är jag inte i någon toppform, om jag ens minns hur sådan känns. Har handlat det som behövde handlas, tänker inte göra annat än gå ut med Molly några vändor till den här måndagen. Städade här gjorde jag innan vi for hem till mitt, så det behövs inte ännu.  Tvättstugan är ledig i morgon bitti för tvätt av trasmattor och lite annat.

Det var nollgradigt i morse, och fjorton grader inne i huset. Varmare ute här i stan förstås, men ändå kallt. Kom ihåg att ta handskar med mig. Kan inte riktigt vänja mig vid temperaturen inomhus här, alldeles för varmt. Men mannen är frusen av sig, så det får vara för varmt för mig.

Så här trist skrivolustig är jag.

Och just när jag är seg och trist – så delar min förläggare Ewa Åkerlind en fantastisk recension från BTJ (Bibliotekstjänst). Så nu är jag stolt och glad, och tacksam!!

”Margareta Börjesson berättar avskalat och drabbande om sitt beroende av spel på internetcasinon  –  ett beroende som först ganska nyligen börjat klassas som sjukdom och vars utbredning ger hennes bok stor aktualitet.

Börjessons berättelse gestaltas i gränslandskapet mellan det personliga och det djupt allmänmänskliga, i form av bitvis mycket smärtsam läsning som ändå behåller sin giltighet och förmedlar en vägran att ge upp. Skrivandet blir ett sätt att inte endast överleva, men leva.

Boken är en djupdykning i spelberoendet, dess rottrådar och ödeläggande konsekvenser, men inger samtidigt ett trotsigt hopp. I den totala förlusten finns valet kvar att leva, oavsett i smärta eller glädje. Där är Börjesson både klarsynt och utmanande. Helhetsbetyg: 4.”