Julafton

Har diskat den lilla disk som var. Mitt glas innehåller  vitt vin, och jag kan sitta här en stund till. Klockan är snart halv 12.

Bilkörningen hem från sonen med imma på innerrutan var skrämmande. Vill inte vara med om det igen. Tror att vi alla blev skärrade av det. Är ju aldrig säker på vad Jan hör när vi åker bil, hans hörande öra är vänt från mig. Men han kände säkert att jag var rädd och osäker, och jag stannade  två gånger för att torka rutan på insidan. Förmodligen påverkades han av mig, och så blev det tokigt det mesta. Lärdomar som jag önskar att jag kommer ihåg till nästa gång. För det blir flera gånger.

Jag är trött, men vill ändå inte gå till sängs ännu. Har ingen ro i kroppen, inte i huvudet heller. Tankar, farhågor, fantasier far omkring i min hjärna, och de är inte direkt lugnande. På något konstigt vis är lamporna som lyser i fönstret mitt över gatan det, lugnande. Farbrorn har inte somnat än, han heller. Eller så har han inte släckt elljusstaken och någon lampa. Tror han är ensam, har för mig att hans hustru dog för några år sedan. Jag vet inte, har bara trott det. Såg honom tala i telefon i förmiddags, stående i fönstret. Kanske med något barn. Nu släcker han ljusstaken och förmodligen resten. Då får väl jag också gå och lägga mig. Vinet ska drickas upp först, och kanske ge mig trött sömn, åtminstone några timmar, tills jag vaknar av att jag druckit för mycket vin. Nu är det helt mörkt på andra sidan gatan. Det är bara här det fortfarande lyser. Undrar om någon tittar som jag, funderar som jag, dricker vin och skriver som jag.

En annan äldre man i huset tvärsöver lastade in hundbur i bilen i förmiddags, låste, gick upp och hämtade en väska, låste och låste upp, hämtade ytterligare påsar och kassar. Sedan fick jag annat för mig, men kan fantisera om att det skulle åkas, med hund (har för mig att det bor en liten skällande sak där) och förmodligen hustru, till barn och barnbarn eller så. Mer vet jag inte. Det är gott om parkeringsplatser nu, till skillnad från i veckorna. Tanken påminner mig om att det nog är dags igen att betala månadsparkering, kan ske när vi är annanstans än här, om vi är det. Har för mig att annandagen är det datum då ny avgift ska till.

Kom ihåg att ta med rödkål och köttbullar förutom en bit skinka i morgon. Och säg till Anders att han får hämta den skinka vi lämnar i kylen. Vi kommer inte att äta upp den. Ta med sill, prinskorv, ägg, äppelmust, Jans vin, mitt gin och Marezzo och rödvin, lök och potatis. Rom från kylen (och frysen) och Crème fraiche. Paprikorna. Bröd. Mjölk och ägg, smör. Bregott finns nog, tror mig minnas ett litet paket. Apelsinerna och clementinerna, släng citronerna. Bröd, åtminstone mitt, Jans finns på Addarsnäs, men ta med det som ligger här.

Blöjor ett par stycken till landet. Finns på Addarsnäs. Biblioteksböckerna. DATORN OCH ROUTERN. Det som ligger i arbetsrummet (tvätt till landet, tvätt till Addarsnäs). Dosetten med Jans piller. Min hjärna kokar snart.

Å, vad jag blir ledsen över Jans upplevelse av att han nog ”blivit tokig” när han inte kände igen någonting, inte mig, inte mitt sätt och min röst, inte var han var. Jag måste försöka låta bli att bidra till sådana upplevelser, jag behöver hålla igen min irritation och svälja min sorg över att han faktiskt inte vet vem jag är, ett ögonblick eller en längre stund. Inte vet att vi varit gifta i 40 år, inte att jag bor mest med honom sedan ett par år.

Det minsta jag kan säga om livet just nu är att det är intressant. Och intressant är ett icke-ord för mig, så vad det innebär här har jag svårt att formulera. Livet är oväntat, obegripligt, sorgligt ibland och löjligt däremellan. Ingen av oss förstår någonting, den ena har en diagnosticerat skadad hjärna, den andra har det inte (men har å andra sidan heller aldrig röntgat hjärnan med någon magnetröntgen…).

Oftast fungerar vi fortfarande tillsammans, ibland skiter det sig totalt. Som i kväll. I morgon får bli en bättre dag, det är i alla fall en annan dag.

green plant with red ornament planted in white ceramic pot

Photo by Scott Webb on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Julafton

  1. Verkligen skrivet med känsla! Fint.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s