Fredag 3 april 2020 – snö. Och kraftig vind. Ett par plusgrader. Har just pratat med de som ska göra ultraljud på Jans hjärta på tisdag, de rekommenderar varken att man ska komma eller låta bli, ”välj själv”. Så vi kommer väl då. De jobbar som vanligt.

Hoppas jag håller mig frisk. De gamla träden utanför mitt köksfönster böjer sig i den hårda vinden. Hoppas de håller och bara gör som vanligt, släpper lite kvistar och smärre grenar. Glad att de sista fågelfröna är på plats. Idag vill jag inte gå ut alls, men får väl ta en vedvända senare.

Jan tar en liten inomhuspromenad. Ska försöka få honom att göra det en gång i timmen. Det fungerar, andra vändan idag, inklusive rakning.

Kaprifolens gröna blad mot husväggen darrar i vinden. Mina minitulpaner har dragit ihop sig, krokus och scilla syns inte, de är insnöade. Småfåglarna gillar att jag fyllt automaterna. Vi eldar, vinden gör att det fort blir kallt i köket där vi är om dagarna.

Snön smälter undan i den lilla sol som visar sig. Och det ser ut som om vinden lugnat sig lite. Jan har ätit sitt mellanmål, en risifrutti med blåbär, och jag Falu rutbröd med leverpastej och saltgurka. Chacun son goût – eller vad det nu kan heta (och stavas) på franska. Vinden har inte lugnat sig, men det blåser tydligen i etapper, kanske är det det som kallas vindbyar.

Altanbordet droppar, solen smälter snön. Det får droppa i fred, vi ska inte sitta där idag. Här är tyst, bara vedspisen som knäpper emellanåt. Jan blundar i sin stol. Jag klämmer ur mig ord, särdeles inspirerade – eller inspirerande – är de inte. Men fingrarna vill skriva, så då får de det. Oavsett kvalitet.

Bakfunderingarna stannade vid fundering häromdagen, men nu har vi inte någonting till fikat i morgon. Kanske, har lokaliserat muffinsformar i mitt oöverskådliga skafferi, djupt och mörkt. Muffinsplåten är annanstans, men formarna står väl i en vanlig långpanna också? Det lär visa sig. Om.

Gjorde, och glömde tömma i sista slatten mjöl… Blir intressant att se hur det påverkar resultatet, nu står formarna i alla fall i ugnen, med en aning aprikosmarmelad som smaksättning. Om en kvart vet vi vad det blev.

De går att äta, men man får jobba för att få dem ur formarna. Nästa gång kanske jag inte glömmer en del av mjöl och bakpulver.