Muffins?

Fredag 3 april 2020 – snö. Och kraftig vind. Ett par plusgrader. Har just pratat med de som ska göra ultraljud på Jans hjärta på tisdag, de rekommenderar varken att man ska komma eller låta bli, ”välj själv”. Så vi kommer väl då. De jobbar som vanligt.

Hoppas jag håller mig frisk. De gamla träden utanför mitt köksfönster böjer sig i den hårda vinden. Hoppas de håller och bara gör som vanligt, släpper lite kvistar och smärre grenar. Glad att de sista fågelfröna är på plats. Idag vill jag inte gå ut alls, men får väl ta en vedvända senare.

Jan tar en liten inomhuspromenad. Ska försöka få honom att göra det en gång i timmen. Det fungerar, andra vändan idag, inklusive rakning.

Kaprifolens gröna blad mot husväggen darrar i vinden. Mina minitulpaner har dragit ihop sig, krokus och scilla syns inte, de är insnöade. Småfåglarna gillar att jag fyllt automaterna. Vi eldar, vinden gör att det fort blir kallt i köket där vi är om dagarna.

Snön smälter undan i den lilla sol som visar sig. Och det ser ut som om vinden lugnat sig lite. Jan har ätit sitt mellanmål, en risifrutti med blåbär, och jag Falu rutbröd med leverpastej och saltgurka. Chacun son goût – eller vad det nu kan heta (och stavas) på franska. Vinden har inte lugnat sig, men det blåser tydligen i etapper, kanske är det det som kallas vindbyar.

Altanbordet droppar, solen smälter snön. Det får droppa i fred, vi ska inte sitta där idag. Här är tyst, bara vedspisen som knäpper emellanåt. Jan blundar i sin stol. Jag klämmer ur mig ord, särdeles inspirerade – eller inspirerande – är de inte. Men fingrarna vill skriva, så då får de det. Oavsett kvalitet.

Bakfunderingarna stannade vid fundering häromdagen, men nu har vi inte någonting till fikat i morgon. Kanske, har lokaliserat muffinsformar i mitt oöverskådliga skafferi, djupt och mörkt. Muffinsplåten är annanstans, men formarna står väl i en vanlig långpanna också? Det lär visa sig. Om.

Gjorde, och glömde tömma i sista slatten mjöl… Blir intressant att se hur det påverkar resultatet, nu står formarna i alla fall i ugnen, med en aning aprikosmarmelad som smaksättning. Om en kvart vet vi vad det blev.

De går att äta, men man får jobba för att få dem ur formarna. Nästa gång kanske jag inte glömmer en del av mjöl och bakpulver.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Muffins?

  1. bergalott skriver:

    Det är så roligt att få följa dig i den vardag. Du gestalta så jag är med dig i köket. Iofs varit där men ändå. Jag hör hur det knastrar från spisen och hör hur vinden blåser runt knutarna.
    Kram ❤

  2. Ninna skriver:

    Jo visst gestaltar du! Du skriver så man är där, hos dig. Till och med när man aldrig varit hos dig in real life, som det heter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s