Tisdag 26 maj 2020 – sol. Sol hela dagen, lite moln ibland, de var nästan sköna och efterlängtade. Vi har suttit ute. Nu har vi ätit sparrissoppa med ostmacka till, melonen väntar tills Jan har diskat. Tvätten torkade fort idag, och mandelblom och förgätmigej blommar på berget utanför köksfönstret. Fasantuppen strosade förbi runt lunchdags. Pelargoner och potatis har fått komma in över natten. Än är det ett par veckor kvar tills järnnätterna är överståndna.

Äter flera Dumle snacks än jag borde. Väldigt lättätna. Å andra sidan äter jag mycket sällan glass efter maten.

Har läst om Carl Hiasen´s Lucky you under dagen, den roar mig fortfarande. Och så har jag sålt ett par böcker på Bokbörsen, förtjänsten är försumbar, men det blir en glugg i någon bokhylla.

På lördag fyller en älskad syster 75, och på måndag fyller vår äldste son 56. Det är svårt att förstå. Alltihop har förstås en relation till min egen ålder, som också är närmast obegriplig. Men jag var 22 när jag fick vår förste son, 25 när nästa kom till oss och 27 när den yngste gjorde entré. Många liv sedan. Och ett liv som är tillbaka där det började som vuxen, åtminstone var man beträffar. Samma man, och ändå inte.

Nu är det svart kväll, klockan är halv elva och vi har sett en fin fransk film, En oväntad vänskap, på SVTplay. Jan sover, eller ligger åtminstone i sin säng, jag ska snart lägga mig i min. Dagen har varit god, jag är lugn inför natten och hoppas på goda drömmar. Ibland är de ju det.

Photo by Artem Beliaikin on Pexels.com