Saknar mannen min

Lördag 30 maj 2020 – klockan är tio över åtta och frukosten är avklarad. Mulet. Jan vaknar till i sin stol när jag slamrar lite lätt med min temugg. Dusch och därefter rakning (Jan), jag får inspektera under hakan när han är klar. Det brukar bli lite kvar där.

En lugn och skön morgon, ingen mus i fällan. Inga spår någonstans heller, kanske stannar de utomhus när det nu blir varmare. Pelargoner och potatis utburna. Ännu ingen sol, dynorna får vänta tills vädret bestämt sig. Det blåser.

Har födelsedagsmejlat syrran. Och hon får blommor från oss någon gång under dagen.

Vi har suttit ute, insmorda med solkräm, i lä för den kraftiga vinden. Nu när klockan snart är halv fyra har vi tröttnat på solen och går in. Sötpotatis, potatis, aubergine, spetspaprika, färsk lök, ett par morötter och dito rödbetor – alltihop ska in i ugnen och rostas. Men först skalas och skäras.

Och allra först ska jag krama Molly, som nyss kom hit igen. Hon ligger nu på sin vanliga plats i sin bädd, efter att ha suttit i mitt knä med magen upp en stund, att klappa. Härligt att ha henne här igen.

Det är pingstafton idag, det visste jag inte. Det gör ingen skillnad. Sonhustru och sonson har varit här med ett släp fullt av torr fin ved, ett parasoll från syrran, och en vacker blomuppsats från äldste sonen som idag byggde trapp eller så, åt en granne. Sonhustrun och jag lämpade in ved i vedboden, sonsonen körde skottkärror tills veden var slut. Och Jan insåg så småningom att det var där vi varit när han fann huset tomt… Tror inte jag riktigt fattat hur otäckt han tycker det är när han är ensam – och inte förmår gå ut och se åt andra hållet, inte det där hans bil står kvar. Åt det andra, där sonsonens bil med släp och ved står, och där vi jobbar. Han hittade oss inte.

Nu har vi lugnat ner oss, ätit middag med sötpotatis etcetera, och sett på Rapport och lokala nyheter. Jan ligger redan i sin säng, jag gör det snart, i min. Molly i sin, åtminstone till att börja med. En gång till ska vi ut i kväll. Morsdagsblommorna från sonen är vackra, står i mitt sovrumsfönster, men ska flytta ut i köket när jag drar ner rullgardinen för natten. Vinden har lagt sig den också. Det är vackert, och lite sorgligt att en pingstafton då man må hänryckas handlar mest om när man/jag ska gå till sängs. Med en fyrbent sängkamrat om en stund. Saknar den tvåbente.

2013-08-21 20.46.06

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s