Var är baddräkten?

25 juni 2020 – Trodde baddräkten (den jag möjligen kan ha) fanns här, när jag inte hittade den hemma. Men, hittar den inte här heller, enbart tre baddräktsBHar, tar med en hem eftersom jag tror mig veta att jag har en underdel (kan det verkligen heta så?) där. Jag vill bada, och i Addarn och däromkring är det för mycket folk för nakenbad. Liksom numera härute på Bodatorp. Annat var det förr.

Varmt fortfarande, håret klibbar och får tvättas i morgon. Molly har varit ute en sväng och fått fart på den inhägnade skällande grannhunden några hus bort. När hon väl fixat det kommer hon glatt hem igen. Vi sitter inne, fönstren är öppna och gardinerna nerdragna. Myggfönstren står kvar i boden, orkar inte fixa med dem nu. Och det verkar inte finns mycket mygg.

På söndag far vi härifrån igen. Jag hade tagit fel på vecka, trodde sonen med familj skulle komma hit veckan efter nästa… Inget problem, bara ett antal skottkärrelass ner till bilen, av de jag körde upp idag. Allt behöver ju inte flyttas eftersom vi kommer hit igen om ännu en vecka. Eller så. Men var sjutton är baddräkten, och var är den korta sköna svarta klänningen? Har jag städat bort både det ena och det andra? Det har hänt förr. Fysisk och mental rensning. Borta, och jag minns inte ens. Nåja, jag vet var jag har min gamla slitna urtvättade svarta långa linneklänning i alla fall. Den är viktig, ingen sommar utan den.

Här behövs flera servietter och ljus. Och glass. Annars är nog det mesta påfyllt. Jan ligger nu i sin säng, stödstrumporna vilar över natten och hans ben är insmorda. Därmed också mina händer. Jag har dragit på mig en tunn morgonrock och sitter ute i en alldeles lagom varm kväll, med en Dry Martini och med Molly vid fötterna. En skön stund.

Morsdagskrukan med rosor, murgröna och blå lobelia lever ännu, idag har jag klippt bort vissna rosor, och ser då att en alldeles frisk och vacker mörkröd håller på att utvecklas. De pelargoner vars blomknoppar frös i försomras tycks inte vilja vara annat än gröna i sommar, och persiljan från i fjol kommer så sakteliga, gräslöken som också är årsgammal frodas. Timjan och rosmarin har överlevt midsommar och vad därtill hört. Alltihop får stå kvar här tills vi kommer igen. Jag köpte två lobeliaplantor som såg halvruggiga ut före midsommar, utförsäljning utanför Ica, Arninge. 10 kronor styck – de är nu vackra i nya gamla krukor.

Sonen med familj har klippt gräset överallt, de har mätt taket för att lägga nytt, och huset var fint och städat. De hade till och med petat bort tallskräp mellan plankorna på altangolvet. Det gladde mig, eftersom jag gjort det precis innan det regnade och det låg fullt med skräp där igen.

Jag hittade saxen även om jag fick leta ett tag, och kaffeburken stod annanstans än vanligt. Så är det, vi har alla våra vanor och idéer om hur saker och ting ska fördelas. Jag ställer till exempel aldrig glas upp och ner, men det gör de. Spelar ingen roll, bara lite kul att notera olikheterna. Och i lillhuset står/ligger en padelbräda. De lär ha haft kul med den i midsomras.

Jag behöver göra rent soptunnan i morgon. När grävlingarna välte den och hade sönder de soppåsar som låg i tunnan, i vintras – så blev en del kvar som inte åker med när tunnan töms. Rengöring alltså. Vi bryr oss inte om någon komposttunna här ute, vi är här så oregelbundet. Jag är inte helt logisk, hemma hos mig har jag en sådan, och är inte där mera regelbundet än här…

Är nöjd med doktorns besked om Jan och hans prover och blodtryck. I morgon ska vi se om hans gamla tryckmätare fortfarande fungerar, och dessutom ska han väga sig. Vi behöver hålla lite koll själva.

Jag inser att min hörsel försämrats rejält, när jag tar ur båda apparaterna hör jag ingenting. Ingenting. Ibland är det skönt, ibland frustrerande. Men sedan jag lärt mig att ha en hörapparat i och slå på högtalaren i telefonen, så fungerar åtminstone telefonsamtal någotsånär.

Det här lilla livet som är så fullt av små händelser, göromål, sysslor som ibland är betungande, men som jag förmodligen skulle sakna om de inte fanns. Tvätt för att ta ett exempel. Eller hyfsat riktig middag varje dag, idag samma gamla gravade lax (sista gången, jag lovar) med äggröra och sallad. Lunch slarvar vi med, Jan äter sin risifrutti, jag tar kanske en macka. Eller lite yoghurt om det finns. Varsitt kokt ägg till frukost, två grova smörgåsar för Jan, en för min del. Te, och vatten. Pålägg alltid finsk jaktkorv på Jans ena smörgås, marmelad på den andra, jag tar det som finns (men inte finsk jaktkorv). Ost, eller mjukost, leverpastej, i morgon förmodligen den sista lilla skivan lax.

Jan rakar sig själv, med hyvel eller maskin, behöver ibland hjälp med att hitta raklödder och inte ta tandkräm. Han borstar sina tänder, han kammar sitt av mig taffligt klippta hår, duschar på egen hand när jag pekar ut var duschen finns i det här huset (där vi nu befinner oss, det finns ju tre att välja på, och det blir ibland förvirrande). Han får min hjälp med blöja och rena kläder, och stödstrumporna som är viktiga för hans hjärta och cirkulation. Och är ett helvete att ta på. Och han orkar med mitt stånk och stön när strumporna ska på eller av. Över huvud taget står han ut med sin situation, ibland talar han om ”Margareta” som om det vore någon annan än jag, ibland kan jag skratta åt det, ibland gör det ont att hans hjärna nu är som den är.

Nu i kväll undrade han ”hur blir det nu i morgon, kommer någon och väcker mig eller…?” Jag talade om att det i så fall skulle vara jag, ingen annan är här. Men också att han väl vaknar när han vill, vi har inget vi ska göra i morgon. Bara vara här. Det räcker för att han ska vara lugn.

Vinden känns plötsligt kall, klockan är tio minuter över tio – jag och Molly går in. God natt.

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Var är baddräkten?

  1. Denna värme…men underbar ändå. Vad bra att sonen med familj hjälpt till! Kramar

  2. Karin skriver:

    Du har säkert några snygga trosor som fungerar som ”underdel”. Ja, jag tror faktiskt att det heter så. Men det låter ju rätt knasigt när man tänker efter.

    Fantastiskt vad bra du reder upp situationer/situationerna och fixar så att det blir så bra som möjligt. Hoppas du ser till att det blir så bra som möjligt för dig också!

  3. beskrivarblogg skriver:

    Har faktiskt letat efter ett par svarta trosor som jag kanske inte tappar i sjön! Försöker se till att jag har det bra också, som t ex nu när Jan fortfarande sover och jag sitter här. god morgon önskar jag dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s