24 juni i Sundbyberg, utmattad av värmen och packa/packa upp det som behövs. En del ligger kvar i bilen. Men vi är här, jag hittade en parkeringsplats nära porten, Molly har gjort det hon ska och gått en liten stadspromenad. Nu vilar både Jan och hon. Och jag med i min stol, tänker inte gå ut mera idag, annat än med Molly. Någon läkare har inte ringt om proverna från förra veckan, hoppas någon kommer hit i morgon på hembesök och kollar Jans blodtryck åtminstone.

Det lilla sticket jag fick i förrgår i syrenhäcken har svullnat och kliar. Undrar vad det var för odjur som stack mig.

Middag idag blir nog resten av den gravade laxen, med ugnsrostade grönsaker till. Aubergine, squash, färsk lök, ett par potatisar och röd paprika. Klockan är kvart över ett och jag känner att jag är hungrig.

Har glömt routern hemma hos mig, som tur är har vi en ute på Djurö dit vi ska i morgon…

Jag sitter nästan och somnar i stolen, Jan har lagt sig på sängen. Värmen är påfrestande för oss gamlingar. Fönster och balkongdörr är öppna, släpper in luft men tyvärr också stadsoljuden.

Skrivlusten är minimal.

Kväll. Varm kväll. Molly och jag har varit ute, både Jan och jag har duschat, nu ligger Jan i sin säng efter att ha tyckt att han skulle ner till bilen. När jag undrade varför, blir svaret ”det vet jag inte”. Och så kröp han i säng i stället. Skönt att han inte är påstridig när det blir konstigt.

Har läst Kaptenen på Atropos, om Hornblower. Boken inleddes med ett kapitel om en kanalbåtsfärd i England, med hästar på vardera sidan som drog båten, slussar och en lång mörk tunnel där två personer fick ”gå på väggen” för att få båten igenom. Rolig läsning eftersom vi tämligen nyligen sett kanalbåtsfärder på teve. Inga draghästar numera dock.

Tidig morgon den 25 juni, Molly fick mig med sig ut redan klockan sex. Varm och svettig natt, trots att allt var öppet som kunde vara det. Jan sover ännu.

Efter frukost och inget hembesök från vårdcentralen, åkte vi till Djurö. Varmt, men vi kom fram och bilens packning fick mig att gå tre vändor med skottkärran innan allt var uppe i huset. Dagen tillbringades i skuggan utomhus, jag läste och Jan tog igen sig. Molly hälsade på grannen och kom hem igen, nöjd med att ha tillgång till vatten. Nu har vi ätit den kvarblivna laxen en dag till, med sallad och äggröra den här gången. Fortfarande gott. Kör luftvärmepumpen på kallt en stund för att få en känsla av luft i huset. Alla persienner och rullgardiner är nerdragna, fönstren är öppna, har inte sett några mygg, hoppas de håller sig borta. Natten blir nog varm även i natt.

Det är skönt att vara här. Vilsamt på ett sätt som jag inte kan förklara. Kanske handlar det om att jag tillbringat så mycket sommarliv här (och när barnen var små resten av året också, så fort vi var lediga). Det har varit och är en viktig plats i mitt liv och min tillvaro. Och jag är glad att både Jan och jag tar oss uppför backen till huset fortfarande, även om det går långsammare nu än när jag med ok bar vatten upp. Oket ligger i en verktygslåda modell större, jag tänker aldrig använda det igen. Men skottkärran fungerar fint med sitt nya hjul.

Jans läkare ringde och berättade att hon menar att hans blodtryck ändå är tillräckligt bra, även om det är lite lägre än det varit. Hans övriga prover var bra, så nu tar vi ledigt över sommaren. Om det behövs är vi förstås välkomna att ta kontakt. Glad att hon finns, Malin Ö på Helsa i Sundbyberg. Hoppas hon kan få en fin sommar. Och vi med.

Photo by Alexander Zvir on Pexels.com