Rådjursdans

Tisdag 28 juli 2020 – körde en tvättmaskin i morse, och nu på eftermiddagen är tvätten torr. Har använt trimmern så mycket jag orkade, och tills tråden tog slut… Hittade en stor och fungerande sladdvinda i källaren, den behövdes eftersom jag tog fel sort. Ville egentligen ha en med batteri, men tog en med sladd. Och så har jag hämtat Molly från hennes privata lilla badplats, där någon lägger i sin båt i sjön. Bra att hon inte trängs med folk. Suttit på altanen, i vind och med himlen täckt av moln. Inget regn, än. Jan har diskat en vända, jag torkade. Bra att han gör sådant utan att jag behöver säga till.

Skärgårdssoppa förstärkt med räkor till middag, ostmacka till för den som vill, och/eller ost efter. Än finns ett par glasspinnar kvar i frysen, så Jan kan få.

Jag sover knackigt. Vaknar efter tre-fyra timmar och ligger vaken i ett par, somnar om och vill helst fortsätta sova på morgonen när Molly tycker att jag ska vakna.

Jan har gått en vända med rullatorn på vägen. Jag har burit in hundburen i huset, Molly får klara sig utan när vi åker härifrån. Kan sätta fast henne med kopplet. Om Anders ska få plats i baksätet för att följa med ut till Djurö, ryms inte buren också, kanske inte heller rullatorn. Vi får se.

Borde städa här, men gör det inte. Nästa gång vi kommer hit kanske jag gör det. Nyss såg jag en liten spindel i kökstaket, nu klättrar den neråt på gardinen i fönstret. Snabb och målmedveten (?) förflyttning. Tror det är en sådan där liten hoppspindel. Den får vara i fred för mig.

Diskat efter middagen, Jan äter en glass, jag en bit guldnougat. För söt, men ändå. Det kom ungefär tio regnstänk för en stund sedan, och det blåser kraftigt. I morgon far vi till Sundbyberg, hämtar upp sonen och far ut till Djurö. Där har vi kanske ett nytt tak på huset. Och jag vet att vi har en falukorvsring i kylen (i alla fall hade) så jag kan göra korv i ugnen, med ost och paprika emellan skivorna. Det blir bra. Kanske ids vi handla i Gustavsberg. Bättre utbud än i byn, bättre (=lägre) priser också. Inser att det nog är knepigt att vara handlare i en by med litet antal fastboende och enormt ökat antal människor till sommaren. Men vissa priser får mig att baxna, och inte handla. Samtidigt är det förstås bra att affären finns kvar.

Oj, vad det gnisslar när jag letar ord. När jag vill skriva något som känns viktigt, och riktigt, för mig. Jag talar om för mig att jag har för lite omvärld – som många idag – för få nya intryck som kan få fart på mig. Det händer bara det som har med vår lilla värld att göra. Ibland känns även det överväldigande. För det mesta repetitivt, ganska så trist, alltför igenkänt. Tills det inte är så och jag blir rädd, orolig över vart vi är på väg i våra, och numera vårt gemensamma, liv. Jan och jag. Min hjärna vet förstås, men resten vill inte omfatta den vetskapen. Inte än, inte nu.

Nu är klockan snart halv sju på kvällen. Jag är trött, tom, utan energi. Jodå, jag ska ta av Jans sandaler och stödstrumpor, jag ska smörja in hans ben, se till att hans nattpajta kommer på. Hans säng är bäddad och klar. Ibland kan jag vakna till när jag väl somnat och behöva bestämma mig för om jag faktiskt har gjort det jag ska. Hittills har jag. Det har hänt att han/vi missat hans kvällspiller, då har jag sagt mig att det väl går ändå för en gångs skull. Har kollat med hans doktor, hon säger att det är okej, han ska inte ha pillren på morgonen om man missat på kvällen.

En hare springer över gräset, inga råbockar i kväll.

Hemtex talar om att de har ”frotté i nya nyanser” – så alldeles otroligt ointressant. Visserligen är en del av mina/våra frottehanddukar väldigt nötta, men då är de också väldigt sköna. Och de vi har räcker mer än väl vår tid ut.

Och jo, när Molly och jag går ut på gräsmattan ser jag rådjuren igen. På andra sidan vägen dansar de runt en liten stenkulle mitt i gräset, runt, runt. Kanske är det en hind och en bock, jag ser inte. Men de ser mig och Molly och försvinner. Deras dans gjorde mig glad.

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s