Onsdag, 29 juli 2020 – skulle hämtat sonen i Sundbyberg, men han hade problem med avloppet och måste vänta in hjälp. Vi andra åkte ändå dit, men jag sprang upp till lägenheten och kollade posten och tog källarnycklarna och slängde in dem till grannen under. De ville låna Jans cykel, och det får de. Ingen annan använder den, jag hade glömt att den fanns. Och jag hade också glömt att kolla om vi hade någon boendeparkering, men eftersom vi inte stannade spelade det ingen roll. Det mesta ordnade sig, nycklarna visste jag inte häromdagen hur vi skulle kunna fixa till grannen, till exempel. Det enda som inte ordnade sig var sonens transport hit ut. Vi kollar i morgon vad som är möjligt.
Den äldre sonen, och hans söner, har fixat nytt tak på huset. Jättebra, så skönt att slippa fundera på trasig takpapp och höststormar. Jag kör lite plåtspill till sopstationen i morgon, den öppnar klockan ett.
Molly hålls inomhus efter att ha rymt igen idag. Eftersom
Photo by Miguel u00c1. Padriu00f1u00e1n on Pexels.com
sonens hanhund var väldigt intresserad av henne (och hon av honom), misstänker jag att hon om inte löper, så någonting. Har inte märkt att hon löper, men vet för lite om hundar, och särskilt om äldre feminina hundar. Hon rymde i morse också innan vi kom iväg hit. Nu blir det koppel och löplina några dagar tills hon ”lugnar” sig.
Jan ser på teve, han fixade att gå upp till huset med rullatorn. Och även han är glad och tacksam för killarnas jobb med taket. När vi kom var äldste sonsonen just på väg att åka härifrån, så vi fick i alla fall ses och prata lite. Saknar dem, ”barnbarnen”, alla tre.
Kvällen är lite kylig, runt femton grader. Vi hålls inomhus. I morgon må jag plocka lite blåbär, och kanske gå en svampvända. Det lär ha regnat rejält här igår, så kanske. Har vattnat blomstren på altanen, pelargonerna har äntligen börjat blomma igen efter frostknäppen tidigare i somras. Nu exploderar de med knoppar.
Den här kvällen avslutas med min/vår tacksamhet för allt jobb med det nya taket, med fällningen av en gammal och trött björk och resterna lagda på brashögen, med mera av sådant som varken Jan eller jag längre ens inser behövs. Härligt med händiga söner och sonsöner.
Taket på bilden är inte vårt, men det är vackert.
Men oj! Nytt tak – bara så där – vilket stordåd!
Vi lade om taket på huset i Horndal där jag är nu och som jag minns det höll vi på en hel sommar, flera stycken, med min svåger som kunnig arbetsledare. Mina föräldrar bodde här då och pappa tyckte det var onödigt, men om vi inte hade gjort det hade nog inte huset varit beboeligt idag.
Det känns onekligen skönt att det är tätt uppöver – särskilt med tanke på nyssens störtregn. De jobbade bra!