Lördag 17 oktober 2020. Inte 2030 som det stod nyss… Sol, tvätt som torkat tillräckligt, trasmatta som får hänga på tork till i morgon. Vedspis som värmt köket hela dagen. Livet är gott trots att Jan åter han en urinvägsinfektion, han får piller morgon, middag och kväll nu. Just receptförskrivning och uthämtning var som helst (nu i Norrtälje) är en av de saker som fungerar i vårdapparaten. Det är vi glada för, vi som inte för längre perioder befinner oss på ett och samma ställe. Helst inte i Sundbyberg som känns smittfarligare än landet härute på Addarsnäs.

 Såg en örn idag, när jag for in till Norrtälje. Förundrades som alltid över att örnen kan flyga, med kompakt kropp och breda vingar. Vad väger en örn? Vet inte – men gläds åt dess magnifika rörelser på himlen. Såg en älg också, som sprang över vägen och som jägarna som verkar vara ute överallt i skogarna häromkring förhoppningsvis har missat. Inga försök till svampplockning den här helgen.

Har sopat altanen, men det blåste för kraftigt för att det skulle vara skönt att sitta ute. Jan sitter nu i sin stol i köket, iförd keps och solglasögon för solen som tränger in genom köksfönstret. Har slutat fylla på vedspisen för ögonblicket, det är varmt nog med 23 grader. Oj, vad jag tycker det är skönt att vara hemma hos mig. Det är problematiskt att Jan förmodligen också tycker att det är skönt att vara hemma, i Sundbyberg… Han får stå ut nästa vecka, så åker vi tillbaka när antibiotikakuren är klar och han kanske behöver lämna ett nytt urinprov.