Första berättelsen detta nya år

2 januari 2022 – söndag, har kollat. Löst dagens sudoku, ätit frukost med härlig apelsin, och två brödskivor med vit ost och Philadelphia-ost, te. Vaknade vid fem, somnade om och kom inte ur sängen förrän kvart i nio. Nu är klockan strax halv elva, så frukosten har varit skönt lång.

Strålande sol. 27 grader. Blå himmel, inga moln. Jag går ut klockan elva.

Sitter nu i skuggan på Plaza de San Andres, skönt. Hör havet, ser det inte härifrån. En kille i tioårsåldern kommer på en hjulförsedd platta som kan vevas fram, ropar på bistånd från någon förälder i närheten när det inte går som han vill. Och en mycket gammal kvinna med käpp, åtföljd av en lite yngre kvinna, ropar efter en bil som passerar lite för nära när de långsamt sneddar över gatan. Häromdagen var en gatsopare här och sopade ihop de vissna bladen från fikusträdet, nu ligger det en drös på backen igen.

Nu först, när ett torrt och stort fikusblad hamnar nära honom, ser jag katten i skuggan under en bänk, det kommer ner lagom lite sol där han ligger. Han tittar ointresserat på mig, jamar inte idag som senast jag satt här.

Spanska män samlas vid barer och kaféer, kvinnorna verkar mest hålla sig hemma. Hushållar förmodligen, städar och lagar mat. Idag är det söndag, mässa när? Är spanjorer så religiösa som jag fått för mig? De flesta röster jag hör är manliga, ibland ett barns.

Nu börjar katten råma, jama är ett alldeles för svagt ord för hur han låter. Och nu ser jag en gråsvart katt som försöker ta en duva i fikusträdet. Duvan sitter lugnt kvar långt ut på en tunn gren, katten smyger försiktigt åt det hållet. Och katten under bänken kollar intresserat. Så flyger duvan högt upp i trädet, nära en gren där det sitter en annan duva. Båda håller den mörka katten under uppsikt.

Så gick jag vidare, bort mot den lilla plazan där jag satt igår – där var fullt av gubbar även idag, jag fortsatte långsamt hemåt. Två timmar, det mesta av tiden i skuggan. Fyra tusen steg, nära tre kilometer idag. Har gått två mil totalt sedan jag fick igång stegräknaren. Nått nivå L2, vad det nu är. Nöjd. Nu kaffe med mjölk, ingen bonbon. Men kex som heter Maria, är tjockare än våra Marie-kex, och söta – med Philadelphia-ost på. Middagen idag blir chuleta, råstekt potatis och champinjoner med lite vitlök. Endivesallad och tomat.

Lagar mat när klockan bara är kvart i fyra – konstaterar att ena stekpannan är alldeles rund i botten. Den andra är bra. Potatisen får skalas med liten kniv, någon potatisskalare finns inte.

Elen till sänglamporna i sovrummet skulle få en svensk legitimerad elektriker att gråta, sladden in i väggen är tejpad (och det är väl tur), inget uttag, lika vid alla sängarna.

Dessutom känner jag varje gång jag kommer in en lukt som jag inte riktigt kan identifiera. Trots öppna fönster. Vänjer mig förstås och känner den inte hela tiden – gammal tobaksrök? Mögel? Men, huset har en polygrip, som gör att jag kan öppna det bubbel jag ibland vill inmundiga. Icke att förakta.

I morgon är det måndag igen, kanske åker jag buss åt ”andra hållet” och utforskar den delen av ön lite.

När maten är klar och spisen avstängd får jag komma ihåg att sätta på varmvattenberedaren igen. Om jag glömmer det blir det ingen morgondusch.

Och trots små förtretligheter är jag så himla glad att vara här, att jag kom iväg, att jag kan ta mina promenader och sätta mig i skuggan på en bänk någonstans och skriva lite. Fortfarande mest ”dagbok”, inte direkt något Agnes-skrivande.

Just nu försöker jag dricka ett glas cider från La Alteza – lade i en citronskiva, men det vete sjutton om det går ner. Gult och ”dulce” – använder ordet så ofta jag kan för att inte glömma att det betyder ”söt” i de här sammanhangen.

Snart är middagen klar, klockan är fyra – men jag tänker vänta en stund. Har läst en bok på Storytel, Kaktus, smågullig. Är tacksam att jag lyckades få in appen också på datorn, har provat att lyssna, men det känns som intrång. Uppläsarens röst blir en för stark upplevelse, förtar orden. Ska prova igen. Kommer antagligen att föredra läsande framför lyssnande, också i fortsättningen.

Ljuset jag hittade häromsistens i butiken doftar inte. På nattsvarta kvällen är det fint med den röda plastburken med ett ljus i, förmodligen paraffin, inte stearin.

Jag har börjat utveckla en rutin – frukost mellan åtta och tio, därefter ut med datorn i ryggsäcken, vatten, telefon etcetera. En eller två timmar ute, beroende på ork och väder. Därefter tillbaka till lägenheten, kanske en kopp kaffe, ibland bonbon, med ett Maria-kex till. Och fram på eftermiddagen förbereder jag den middag jag vill göra just den dagen.

I frysen har jag rostade grönsaker med gambas, frysta färska gambas (oskalade), musslor och fisk av okänd sort. Läge att utforska fisken i morgon tror jag, tillagad i ugnen. Avocado och endivesallad med tomat till, kanske några små potatisar får hänga med när fisken tillagas. Har tydligen lärt mig hantera eltillgången, inga jordfelsbrytare har utlösts de senaste dagarna.

Johanna tyckte att det var mycket mat i texten hon läste – och det är sant. Jag gillar mat, gillar att fundera ut vad jag ska laga, också när jag är ensam. När Isaac och Helen är med får de sköta matlagandet, de är både skickliga i köket och vet vad de gör på ett helt annat sätt än jag. Och jag blev överraskad av att jag tyckte så mycket om den veganska maten. Inte så att jag är där själv, men mera än tidigare. Värt att utforska, Helen lade ut en länk på FB till drygt 8000 veganska recept som jag ska leta rätt på.  Kommer inte in på Pinterest…

India Crown, Av. Familia de Betancourt y Molina, 26, 38400 Puerto de la Cruz. Adress att komma ihåg enligt Isaac och Helen.

Kommer inte in på Pinterest, så jag får låta Helens alla recept vänta ett tag. Har nu ätit min egen middag, och den var god. Cidern går också ner, men behöver inte köpas igen. Klockan är halv sju.

Kan inte byts den äckliga moppen, den sitter fast; får köpa ett nytt skaft till den fräscha mopp jag köpte häromdagen.

Har kollat lite på Netflix, men tröttnar fort. Nu ska jag läsa lite mera i stället, på Storytel.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Första berättelsen detta nya år

  1. bergalott skriver:

    Din känsla genomströmmar spacen ända hit upp i norden. Så underbart!
    Kraaaaaaaaam ❤

    • beskrivarblogg skriver:

      Du gläder mig kära vän – känslan är stark, bredvid den ständigt närvarande ensamheten…Kram

      • bergalott skriver:

        Preciiis så är det. Den ständigt närvarande ensamheten, vilket mycket väl kan vara en grund till vad jag menade lite med min frustration i mitt inlägg. Samtal, närvaro, samhörighet, gemensamt i både glädje och sorg. Kraaaam

  2. uppsalaewa skriver:

    Det är trevligt att läsa din blogg. En lugn och stillsam tillvaro berikar livet.

  3. beskrivarblogg skriver:

    Trevligt att läsa dina ord, uppsalaewa, tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s