Firad

Karin gratulerade igår, Barbro idag, vänner på Facebook. Och ett varmt mejl från Marianne, det gladde mig.

Idag är det soligt igen, ska snart klä på mig och gå ut. Nere vid havet, doppade fötterna, men hatar stenarna som gör mig obalanserad. Gick alltså inte i hel och hållen. Sitter nu på en bänk med Atlantens vågor framför mig.  En liten båt därute, det är disigt men ännu inget regn. Varmt. Har talat länge med en god gammal vän. Pölen där jag badade första gången är idag nästan helt torrlagd.

Ett litet dött träd längs promenaden har blåst ner. Överallt ligger blad och barr, påminnelser om blåsten igår morse.

”Skriver du mycket?” Jag berättade för vännen om sonens önskan att få en släktkrönika. Själv skriver hon ”inventarium”, berättar vad hon vet om alla ägodelar – så att barnen inte ska kasta, utan kanske få veta lite mera om bakgrunder. Hon skulle nog vilja ha en sådan där liten bil till sommaren, men hon ger sina pengar till barnbarnen. Och försöker avsluta allt handarbete som väntar på avslut. Ritar nya mönster. Har svårt att gå, kommer bara ut om mannen kör. Och uterummet är inte uppvärmt tillräckligt, än kan hon inte sitta där. ”Jag måste acceptera eländet, annars går jag ner mig.” Sant. Det verkar inte gå att få någon hjälp för ständig värk och oförmåga att röra sig. Starkt att hon orkar.

Just nu sopas de nerblåsta bladen bort av två gatusopare. Den ena, en kvinna, har tuff frisyr, mycket kortklippt, blonderat.

Och nej, jag skriver inte mycket. Just ingenting mera än en blogg emellanåt. Som svar på frågan hur jag mår – alltid ”mycket bra, lite ensamt men det är det ju hemma också, förstår inte spanskan, och ingen talar engelska, men det fungerar, härlig massage”. Har nog semester.

Nu ska jag gå en sväng igen. Och är hemma och sopar utanför egen dörr – blomskräp och sand har blåst in mot dörren. Fikar. Ska sedan uppför backen till Alteza och handla det jag inte kunde köpa igår. Och därefter till Padules för en take away-middag, vet inte vilken just nu. Tror/hoppas de öppnar klockan ett. Har cava i kylen.

Har tackat för fler än hundra grattis på FB, och pratat med yngste sonen. Handlat,  glömde mjölk. Fick med mig en dunk vatten i alla fall, och ett par vinflaskor tills Nina kommer nästa vecka. Det där med en Dry Martini emellanåt har jag givit upp, det finns ingen torr vermouth här, har bara sett italiensk torr i Santa Cruz och det är lite väl långt att åka…

Är på Padules, har beställt en barraquito att dricka här och ”carne cabra” att ta med till i kväll. Får se vad det är. Vet  faktiskt inte hur köttet kommer att vara eller vilken sort…

Barraquiton är god, känner inte av spriten, rom? Glaset är för varmt att hålla i, den får stå lite.

Män här vinkar åt varandra när de möts eller ser någon bekant på håll. Man har vänlig koll. Kvinnorna har det säkert också, men de är inte ute och rör sig lika mycket eller ofta.

Borden här utanför Padules är besatta, vad kan det heta? Ockuperade låter så våldsamt, upptagna är inte heller riktigt bra, men förmodligen bättre än besatta. Och alla är vi förlorade i våra respektive världar, jag i min dator, andra i sina mobiler. Några pratar faktiskt med varandra, medan de bläddrar och kollar telefonerna.

En skärmflygare landade fint på playan idag igen. Och några människor solar, just ingen badar.

Har min enligt produktfakta salviafärgade klänning på mig, ful färg i alla fall på mig. Och så måste jag försöka komma ihåg att köpa kläder med fickor i framtiden, i den mån jag handlar. Vill ha fickor i allt.

Hemma har jag nu ätit carne barva – det visade sig vara nötkött, brynt och mycket välkokt i smakrik sky, men tyvärr också med pommes frites. Sådana i sky blir lite fel… (för mig). Gott hur som helst, och middag även i morgon. Då med ris eller kokt potatis. Kanske kör jag med kokosmjölk och koriander, och får lite thailändskt stuk på det hela. Barraquiton var också god, men inget jag behöver flera gånger. Nu ett glas cava mitt på eftermiddagen, sittande i soffan med fönstret öppet mot den blå himlen.

Någon mjölk blev det inte idag, butiken var stängd. Jag klarar mig med den kondenserade. När jag googlar ”carne barva” får jag översättningen ”skäggkött” – vad det nu är. Mört var det, med ben som lätt lossnade. Googlar från andra hållet, ingen förklaring. Den cava jag köpte är tyvärr lite söt, jag tycker bättre om torra sorter. Tycks vara svårt att komma undan det söta här på Teneriffa. Tror inte matbrödet är sötat, men annars är bakverk alldeles för sockriga.

Har nu talat även med äldste sonen, tackat för grattishälsningar på Facebook, fått veta att en god vän får behandlingar för cancer, gratulerat en sonson till hund, och tackat den andre för hälsning redan i morse, liksom sondottern. De sköter sig barnbarnen, deras föräldrar också. Mats är död, han kan inte gratulera mig, men hans dotter och hennes mamma kan och har gjort det. Uppskattat. Känner mig sedd och firad.

Photo by Mike van Schoonderwalt on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Firad

  1. midsommarros skriver:

    Grattis! 🥂🍾🌹

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s