Trött i fötterna…

Lördag 5 mars 2022 – världen är lika eländig som igår, och sedan Putin började kriget. Himlen utanför mitt fönster är också mörk, även om solen lyser någonstans utanför mitt synfält.

Internetanslutningen är ”säker, inget internet”, grannen Javier svarar inte på tilltal i form av lappar under dörren, och värden inte när jag och Helen mejlar… Än har jag möjlighet att koppla upp mig på nätet via mobilen och mobile hotspot, utan att betala extra. Låter routern stå påslagen ändå, om någon instans får för sig att kolla anslutningen.

Lusten att få miljöombyte genom bussfärd först till Puerto och sedan till Santa Cruz är mindre nu än den var igår kväll. Har precis avslutat frukosten när klockan strax är nio här (tio därhemma). Hur som helst måste jag köpa bröd någonstans idag, tog det sista nyss.

Skriverierna om Agnes har alldeles tappat farten, förklarar det för mig själv med krig i världen. Och är väl medveten om att det lika mycket handlar om bristande fantasi, kreativitet, lust, inspiration, nyfikenhet – det är bara att välja.

SMSar syrran, ringer – hon kan inte ta emot mitt samtal. Hoppas hon mår bra. Hennes huvudvärk oroar mig. Hon ringde, och ska till läkaren igen nästa vecka. Röntgen var okej, inga konstigheter, men kanske kan det vara någon sorts migrän… Idag mådde hon i alla fall bra, liksom andra syrran,  som jag också ringde.

Jag klädde på mig och åkte buss till Santa Cruz, gick omkring och hittade både Lidl och Carrefour som jag missade senast. Var in på en glasögonbutik och fick hjälp att strama till ena skalmen, köpte en snodd också för säkerhets skull. Kanske slipper jag tappa glasögonen i backen nu. Handlade sushi på Carrefour, dyrt som attan men ville ha. Plus lite annat, hade fullt lass i ryggsäck och tygkasse på hemvägen. In på Alteza för brödinköp, glömde men kom ihåg. Och hem, på fötter som inte kändes bra när jag gick nerför backen, men som nu hämtat sig lite.

Åkte kvart i elva och var hemma kvart över fem. Sextusenfemhundra steg, eller fem kilometer. Fick en stjärna i steghimlen. Om två mil har jag gått från London till Paris… Nu ska jag bara slappa, dricka en GT (ingenstans finns den torra vermouth jag behöver för en Dry Martini), äta sushin småningom med Wasabi och soja. Må gott.

Photo by Pixabay on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s