Onsdag 23 mars 2022 – läser om en bloggtext jag skrev för ett år sedan, Jag hann bli för gammal. Det jag skrev då är värre idag, och jo, jag har fyllt år också. Men det är inte det jag tänker på – världen idag är så otäckt en annan än för bara ett år sedan.

”Skaffa dig ett större bekymmer” brukar anges som ett sätt att angripa sina problem – och nu har vi det. Kriget i Ukraina, där Putin snart verkar ha målat in sig i ett farligt hörn, är ett ”större bekymmer”. Värre än pandemi och bensin-/dieselpriser som vi i Sverige gnyr över.

Den gamla mannen som nyss tappade hatten i blåsten utanför Padules gick raskt förbi min bänk vid havet. Jag åt en tårtbit (choklad) och drack en cortado, gick tillbaka till lilla affären där jag handlat vatten, grädde, yoghurt och purjolök för att se om jag glömt solglasögonen där. Det hade jag inte, när jag sedan satt på bänken såg jag efter i ryggsäcken – där låg de…

Kort komihåg.

I morgon skrivrum (om min teknik fungerar) och klockan 14 kommer Alex för att se på lägenheten, jag kan släppa in honom via telefonen i köket. Den blå knappen. Frankk svarade snabbt på frågan, den här gången.

En av kvinnorna som sopar gatorna satt på huk och petade bort grönskan mellan stenarna i trottoaren, det fejas inför ankommande turister. Hon hade sällskap av en svartvit katt.

Har nu lagat min kyckling, inte som hemma, men god tror jag, ska bara koka lite pasta till senare i eftermiddag. När jag kollade i rispaketet rörde sig små saker där… Klockan är bara två och solen lyser, även om ”vädret” nu säger ”övervägande moln”, i morse ”lätt regn” – inte pålitligt, bättre att titta ut.

2 450 steg, nätt två km. Får inte hörlurarna att fungera. Men nu kan jag lyssna till Totta Näslund och Josefin Nilsson på Youtube, och har ljud på Netflix – men jag vet inte varför.

De sjunger om att ”du är alltid inom mig” – jag har ingen inom mig numera. Totta Näslund påminner mig om att det är möjligt att skälva av förväntan – ”minns första gången hur du skalv av förväntan” – har jag bara gjort i en mans sällskap – och vi hade aldrig sex. Har inte någon kontakt nu, men han fanns för mig under flera år – även om vi bara sågs en gång om året i Kalifornien. En oförglömlig gång längre än en vecka, med bilresa i Napa Valley. Och kyska nätter, bredvid varandra.

På Youtube hamnade jag i en gammal spellista, med Björn Skifs sång ”håll mitt hjärta” – som spelades vid Mats begravning. Mats födelsedag är på söndag, han finns med mig så gott som varje dag. Lyssnar nu till Esbjörn Svensson, och är omgiven av döda älskade människor – tacksam för musiken de skapat, och goda minnen av vår son och av hans pappa. Nu Mando Diao en stund, Strövtåg i hembygden. Och så får jag gå och koka den där pastan, innan jag fastnar i saknaden.

”Yesterday when I was young”, sung by Willie Nelson (originalet Charles Aznavour). ”Help me make it through the night” – these songs are a bit too true these days. Rod Stewart´s ”Sailing” – is not, though I long to sail again, not as skipper, but to be on the sea and sleep again in a boat, rocked by the waves.

Men det var nyss, när jag var ung. Melankoliska tankar och minnen, musik är kraftfullt. Är glad att hörlurarna fungerar just nu, men vore ju fint om det gör det i morgon också, under skrivrummet. Vi behöver kunna prata med varandra.