3 maj 2022 – din födelsedag, även om du nu varit död i sex år om någon vecka. Saknar dig.

Saknar även skrivlust. Just nu bollar jag med tanken att börja om från början, skippa det som redan är skrivet om både ex-maken och Agnes – tror jag döpte dem till Inger och Håkan häromdagen. Sedan kom jag inte längre.

Idag har jag i alla fall slängt den musinvaderade madrassen, ett antal för små brallor åkte iväg till Human Bridge på sopstationen, i samma veva. Är så nöjd med att kunna komma in i källaren utan att riskera armar och ben. Dessutom lyckades jag få in den nya gästmadrassen i sitt ”fodral” så att det gick att dra igen dragkedjan. Bäddar rent i min säng – om en stund.

Har tagit fram laxpudding ur frysen. Och gått igenom – kollat datum – på diverse förpackningar i skafferiet. Behöver sätta fart på att konsumera redan inköpta krossade tomater, stora vita bönor etcetera.

Har känt mig yr ett par dagar, inte den vanliga morgonyrseln som går över när jag suttit på sängkanten en stund. Mera en liten konstant yrsel, inte alltför stark, har hållit balansen hittills. Mätte blodtrycket idag efter att ha bytt batterier i apparaten – det var aningen högt (157/88), fortsätter kolla några dagar. Inte alarmerande vad jag begriper.

Sängen min är nybäddad, och tvätt nummer två hänger på tork. Skriver lista på vad som ska med till landet nästa gång. Kollar Kristi Himmelsfärds-dag, det är den 26 maj, en torsdag. Helgdag, då är det helgdagsafton dagen före. Erik med familj ska till landet den helgen, antagligen är de lediga på fredagen, klämdag. Ska jag till landet får det bli före helgen, kanske vill de ha min grill till nygamla båten då. Den (grillen) har stått ouppackad länge, jag grillar aldrig.

Jag behöver träna bort demonerna jag träffade nu senast på landet, när jag inte kunde sova. Vänja mig vid att det är så fint numera. Att inte Jan är där längre, att jag ibland är gäst. Att det känns annorlunda, eftersom det är annorlunda. Och känna hur glad jag faktiskt är att son och sonhustru tar hand om allt därute, att det inte längre är mitt ansvar.

Knepigt det där, att inte ha ansvar längre för något annat än mig själv och mitt. I och för sig räcker det en bra bit att bara tänka på skrubben och allt som finns där och utanför, allt jag kallar ”loppisprylar”. Det kanske blir ordning där också, när jag våndats tillräckligt – ungefär som med källaren.

Onsdag morgon, den 4 maj 2022 – vackert, kyligt och soligt, mindre vind än igår. Två harar far fort över gräset. Tar in tvätten som ska med till landet nästa gång. När jag kröp ner i sängen igår kväll kände jag hur härligt lakanen doftade, efter att ha torkat ute.

Nu har jag mätt torkarbladen på bilen, så nu kan jag köpa nya. Det behövs.