Bootcamp eller vad det nu heter…

Söndag 8 april 2022 – hemma efter att ha firat svärdotterns födelsedag igår, och sovit över. Sonen har fortfarande allergireaktioner efter antibiotika. Klåda, tack och lov inte andningsbesvär. På onsdag hoppas han kunna åka och fiska i Nordnorge, det hoppas jag också.

Torsdag och fredag skrev jag närmast maniskt, gjorde kapitelskisser över första delen i Agnes bok – den som handlar om demens och år som anhörig. ”Vi” heter varken det vi gör, eller Agnes – numera handlar boken om Inger och Håkan. Får väl se vad – och om – det blir något av det hela.

I morgon ska jag åka till Biltema och byta vindrutetorkare – den till bakrutan blev rätt när jag handlade, de till framrutan fel.

Har suttit ute en stund i varierande molnighet och vind. Nu inne. Middag idag kalvlever med svampsås (egna trattkantareller) och kokt potatis.

Igår fantastisk förrätt, fixad av yngste sonsonen, huvudrätt perfekt grillad oxfilé med kantarellsås och klyftpotatis (sonen med bistånd), och dessert – hjortron, glass och havrechunk (heter kanske något annat, men crunchy havregryn). Traditionen bjuder att födelsedags”barnet” inte behöver laga mat den dagen. Hon gör det för det mesta annars. Fint att få vara med.

Har läst Kallbaderskan i fjällen. Vännen Karin Härjegård har skrivit en fin bok om kärlek och svek, och om vad vi gör för att få det vi tror att vi behöver – tills vi inser vad vi behöver…

Nyss var en svärm starar här på gräsmattan och letade – hittade antagligen också – mat. Nu har de flugit vidare. En ung hare sprang förbi.  Någon kungsängslilja har ännu inte dykt upp i gräset utanför köksfönstret. De röda tulpanerna har blommat färdigt, några har förmodligen blivit rådjursmat, bladen är avklippta upptill.

Och på fredag kommer Nina hit – vi ska ha ”boot-camp”, skrivretreat or what not – skriva, och skriva igen – prata, äta mellan varven, kanske gå ut lite, jobba. Söndag är det dags att fira yngste sonens kvinna som fyller år. Då åker vi in till stan, Nina tar en vända hem medan jag stannar i Sundbyberg – och så åker vi tillbaka hem till mitt och skrivandet. Får se hur länge vi orkar, och hur länge Rufus orkar (katt som gillar att klättra). Bra blir det oavsett vad vi gör. Inga kallbad dock, badstegen ligger fortfarande inte i sjön.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s